Skola dag 1+2

Igår var det alltså skoldag ett på detta år, tvåan alltså. Ska bli sjukt roligt men också läskigt eftersom alla är väldigt tydliga med att det kommer att bli tufft som attan. Jag är taggad för att det är en del riktigt roliga kurser, en del betydligt mindre roliga kurser och sen känns det som att studenten kommer närmre och närmre även om det är två år kvar så är det inte så långt. Det var riktigt kul att träffa alla i klassen och det är nästan som om det bara varit ett kort hästhov om man kollar på sammanhållningen och hur alla är mot varandra. Riktigt roligt! :)

Igår hade vi en sjukt rolig och inspererande föreläsning, jag har haft en föreläsning med honom tidigare i min förra skola och han var lika rolig. Föreläsningen handlade om droger men gled in på andra områden också som tex att det är bra med mål och att man med hjälp av mål kan hålla sig utanför trubbel och istället bli framgångsrik.

Idag då, vanligt schema ingen lugn och ro utan pang på med uppgifter och allt. Känner nu hur dåligt jag var behandlat mi. Hälsa på sistone och det märks nu när jag måste vara mer aktiv. Jag har i början på lovet sovit för mycket och ätit för lite, i slutet ätit mer normalt men sovit alldeles för mycket och däremellan kommer all alvedon jag stoppar i mig. Det tar på kroppen och jag mår riktigt risigt idag. Det gör även Jennifer det kanske är något virus och kanske i te mitt fel. Men det blir inget stall för någon av oss, tur att man har en mamma som kan hjälpa till med stallet när man är sjuk

Kram Caroline


Minnen med Fire

Jag tänkte nu skriva i olika inlägg om olika minnen med Fire, hur dem kändes, vad som hände osv.

Jag tänkte skriva inlägg om lite olika minnen och hoppas att ni tycker det är roligt att läsa. Ni förstår nog inte hur mycket den här ponnyn betyder för mig och jag hoppas att ni förstår lite bättre efter jag skrivit dessa inlägg. Det kanske blir både jag och Jennifer som skriver i läggen eller så blir det bara jag som skriver dem, vi får se

Jag tänkte även passa på att berätta lite om teckningen jag ritade igårkväll, jag fick för mig att rita lite och det blev att jag ritade Fire. Jag är ganska nöjd faktiskt så därför visar jag den för er.


Skola på torsdag!

Jag börjar skolan på torsdag, skönt att börja med två dagar och sen får man helg. Känns skönt med fasta rutiner igen. Börja äta nyttigt igen, träna regelbundet, förhoppningsvis få något form av resultat av läkarna efter fler tester som görs i september. Jag är taggad på att få ett riktigt bra år nu. Ett roligt år men ändå fokusera ordentligt på lektionerna, skärpa till mig mer än vad jag gjorde i slutet på Ettan. Träffa alla mina klasskompisar igen som jag saknar något otroligt, dem flesta klasskompisar har jag inte träffat på hela sommarlovet. Istället har jag träffar nya roliga människor. i London, fan vad jag älskar den staden och människorna där. Men även hemma i Sverige. Lagt mycket fokus på mina vänner som är svåra att träffa när man går i skolan. Ja mycket händer på ett sommarlov, den största förändringen är att Fire har åkt till en ny tjej och att vi köpte Jade. Ett galet telefon köp som verkar vara ett riktigt bra köp. Tränarna tycker att hon är fin men det är mycket jobb med henne, det ska vi inte dölja. Det kommer ett långt inlägg som beskriver hur vi planerar att lägga upp hennes ridning och hur vi tycker det är att ha unghäst. Jag ska även nu när tankarna kring att ha lämnat Fire fått landa lite skriva ett inlägg om hur allt gick, hur det kändes. Visa er en låt som Jennifer hittade i samband med detta och hur mycket allt detta tar på en, försöka beskriva för er hur mycket den här ponnyn betyder för mig. Det kommer bli svårt och tårarna kommer nog rinna under tiden jag skriver. Men det får dem göra, jag försöker att inse att man inte är svag för att visa att man tycker att någonting är jobbigt. Man är stark som inser det. Jag har extremt svårt att visa mig ledsen, försöker alltid hålla tårarna inne på offentliga platser, bland folk. Något jag egentligen kanske borde jobba med.

Nu blev det här inlägget väldigt lyddigt men det blir väl så när jag inte bloggat på ett tag när det hänt mycket. Jag har inte orkat skriva ner mina känslor så nära inpå en så sjukt jobbig händelse, och det är tufft. Klart jag kan vara glad, skratta och njuta av livet men ibland så kommer smärtan som en käftsmäll ifrån tomma intet, då är det tufft och man känner hur mycket man saknar ponnyn. Fler inlägg kommer med mer info och tankar.
Kram Carro


Saknaden..

Saknaden är stor, varje dag går jag förbi fires box, han är bakrundsbilden på min mobil och jag tänker på honom flera gånger om dagen, det är klart man saknar honom. Jag saknar honom galet, känner mig maktlös över hanns välmående, även om jag vet att han mår bra så känns det konstigt att inte jag kan pussa på honom och dubbel kolla att han mår bra.

Tårarna rinner lite då och då och jag älskar verkligen den ponnyn, han är underbar och den nya tjejen verkar också förstå det. Man ser på henne hur glad hon är över att ha honom, och det känns underbart. Att veta att han blir älskad, nu är han älskad av fler personer, för vi kommer aldrig sluta älska honom. Han är min prins, värdens underbaraste ponny som har hjälpt mig egenom väldigt mycket.

Jag älskar dig Esse Goldfire!!


Tuffaste perioden i mitt liv!

Det här är faktiskt den tuffaste perioden i mitt liv. Igår (numera i förrgår eftersom klockan är 02.00 just nu) lämnade jag Jennifer, mamma och pappa Fire hos en ny tjej. Hon är en jätte gullig tjej och jag tvekar inte en sekund på att han kommer att ha det bra där, men klart det är tufft att lämna den ponnyn man haft i tre år, fyra månader och 10 dagar, och njutit varje dag av dem. Klart det varit tufft dem här sista veckorna och man har försökt njuta av tiden så himla mycket det går (där av den dåliga bliggningen).

Att se in i hans underbara ögon säga "hej då älskling" och sen vända sig och gå var nog det tuffaste jag gjort någonsin. Tårarna bara rann när jag stod där i hanns nya box och pussade på honom för sista gången på ett tag nu. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar den ponnyn, han och Shadow har varit med mig igenom det mesta, massa tuffa saker, många extremt roliga saker, ja allt under den tiden vi haft dem. Klart det kommer kännas tomt utan Fire. Jag har gråtit så mycket att tårarna är slut, igår fick jag vätskebrist av allt gråtande. Och dagen i stallet var sjukt tuff, se Fires box med en annan häst i, höra ifrån stall personalen hur Shadow hade sprungit och letat efter Fire i hagen i morse. Det gör ont att tänka på hur jag bara vände ryggen mot honom, att det var det sista jag gjorde. Man känner sig elak, det gör man..

Esse Goldfire har gett mig otroligt många minnen och har sin plats i mitt hjärta, för evigt. Jag älskar den ponnyn och det kommer jag alltid att göra


Tårar!

Som Jennifer skrev tidigare så är det här en otroligt känslig tid för oss. Vi har mindre än två veckor kvar med en ponny vi spenderat nästan varje dag med i tre och ett halvt års tid. I år där så mycket har hänt och hästarna har varit den stadiga punkten. Därför känns det så sjukt att Fire ska åka så snart. Han har liksom varit min glädje när det inte fanns glädje någon annan stans. När människor har lämnat ens liv av olika anledningar. Det är tufft.

Han har lärt mig mycket, inte bara inom ridningen. Han och Shadow har lärt mig saker om livet, som att man ska glädjas åt det man har istället för att vara ledsen för det man inte har. Det är sjukt hur stor del en ponny får i ens liv. Och hur jobbigt det kommer vara att säga hej då, lämna över grimskaftet i en anan tjejs händer. Det kommer bara tufft, att lasta honom sista gången och veta att när man den åker tillbaka med trailern så är den helt tom, den har lite spån i sig men inte min underbara vän. Det är klart det kommer vara tufft.

Ni ska veta att när jag skriver det här så rinner tårarna ner..det gör så otroligt ont redan nu..hur ska det då kännas när det är den dagen. Jag är ledsen att det är deppigt här nu, men det är så det är Just nu. För det är så jag och Jennifer känner oss...deppiga och ledsna.

Fire har sin plats i mitt hjärta, den kommer han alltid ha, jag har också bestämt vissa grejer som jag kommer ha för att komma ihåg och hedra våran tid med honom. Honom och Fire, ponny tiden, när man växte upp, gick från ett litet barn till en nästan vuxen. Och dessa ponnyer har givit mig styrkan igenom allt detta. När folk har dött, när folk har svikit än, när folk har sårat än. Då stod dem där och la sina mular på ens axel, pussade en i ansiktet och visade mig hur kärlek mellan ett djur och en människa ska se ut


Stolt storasyster!!

Ida är min bästa vän, min lillasyster jag aldrig fick men alltid velat ha. Jag har varit med henne genom fram och motgångar. Sett henne varit allt från rädd till besviken. Jag har alltid försökt stå vid Idas sida och säga det jag skulle velat höra om det var jag som satt i sadeln. Tjatat på henne att rida dressyr även om hon håller på med hoppning. Vi har bråkat men det gör familj, för jag ser Ida som min egna syster. Jag presenterar henne till och med ofta som min syster. Hon är min syster även om vi inte delar blod.

Nu kanske ni förstår lite hur mycket den där damen betyder för mig. Och den glädjen när man hör att hon ett meeting nu i helgen inte bara sätter den tredje LA nollan vilket hon gjorde igår igår och därför är kvalda till medelsvår, utan idag också sätter en dubbel nolla och får en tredje placering. Jag är så grymt stolt över min lilla syster och hon är grym. Jag tror verkligen på henne och därför vill jag skriva det här också, för att bevisa för henne att det inte är något jag bara säger till henne. Jag tror på Ida, jag tror på att hon kan komma exakt så långt hon vill och bestämmer sig för!


Bomben

Bomben vi skulle släppa är att vi köpt en storhäst, via telefon ifrån Belgien osedd av oss dock var det en kompis till oss som såg den och tyckte att hon passade oss. Hon är alltså ifrån Belgien hon är 6 år men som en 4 åring i utbildningen eftersom hon haft föl och så. Hon är jätte gullig och det här ska bli jätte spännande,vi träffade henne första gången i går men har inte ridit henne ännu då hon inte har skor och precis har åkt en resa på 20 timmar ifrån Belgien


Hemma och smält resan lite

Hej alla bloggläsare, vi kom hem för några dagar sen ju men det var en hel det att fixa när vi kom hem så bloggen har fått varit lite lidande, tyvärr. Men nu kommer vi börja blogga bättre än tidigare till och med hoppas jag :)

London då, kärlek till den staden alltså. Visst man är rätt pank nu men vi har shoppat mycket fina saker :) sen allt vi gjorde där var sjukt roligt och vi träffade galet trevligt folk. I situationer där det i Sverige skulle blivit bråk hade britterna glimten i ögat när dem "skrek" på varandra. Inga arga skrik där inte utan det var mer skämt. Jag älskar London och vill lätt tillbaka, förhoppningsvis när jag fyllt arton så att man kan festa lite med britterna också ;) den ända nackdelen är att Britterna inte är lika snygga som oss svenskar, så man såg inte jätte många snygga killar tyvärr.

Vi träffade i alla fall jätte roligt folk och jag kanske skriver mer detaljerat i ett inlägg per dag eller likande, ni får lite bilder på London och det vi shoppade på Victoria secret samt en DKNY väska

Kramar Caroline


En bomb släpps när vi kommer hem ifrån London!

Jag och Jennifer har nyss tagit en av dem största riskerna i våra liv än så länge. Men man måste ta en risk för att kunna vinna eller hur var det. Det kommer ut här på bloggen några dagar efter att vi kommer hem ifrån London, vi kommer hem på måndag så ni får veta det på Tisdag/onsdag/torsdag.

Vi sticker till London imorgon och planerar att fixa tidsinställda inlägg till er medan vi är borta i London. Ha det grymt!!

Kram Caroline


Fixa fixa fixa

Ja jäklar vad man helt plötsligt behöver fixa saker innan London, det ska packas, rensas kläder så att man inte köper 1 miljon onödiga saker, jag har en skoluppgift att göra, man ska göra ett schema för vem som ska ta hand om hästarna, passen hämtades ut igår. Ja det är en hel det, dessutom spenderas kvällen med vår fina Ida och på onsdag kväll är det fest, känns som en bra uppladdning inför London. Hahahah, vi får sova lite på flyget eller något sånt, haha.

Jag är i alla fall riktigt taggad nu inför London och allt vi ska göra, framförallt shoppingen :D Jag hoppas att ni kommer kunna få uppdatering ifrån London annars kommer det vara några dagar där det är lite tomt här

Kram Carro


London snart!!!

Jag insåg nyss att det är väldigt kort kvar tills jag och Jennifer sticker till London. Vi åker på torsdag så nu är det jäääätte kort kvar ju. Det ska bli jätte roligt att åka till London, det va länge sen vi va utomlands och vi har aldrig varit i London så det ska bli riktigt riktigt roligt.

Om någon av er har varit i London får ni gärna kommentera vad ni gjorde och tyckte var roligt så kan vi få lite idéer.


Ett par dagar borta

Jag och Jennifer har nu ett par dagar sovit borta hos våran kompis, vi har haft as kul, bara umgåtts, ridit en hel del och även fotat och filmat eftersom hon råkar vara grym på det.

Vi har haft jätte mysigt och även hunnit med att kolla på den första storhästen faktiskt, jag skrev tidigare idag att Fire ska åka, det är tufft men vi har vetat om det ett tag nu i alla fall. Så vi kände att det va dags att börja kolla på lite hästar. Det va roligt och nu vet vi hur det känns att provrida hästar, jag tänker inte skriva mer om hästen utan ni får vara glatt omedvetna om hur det gick osv..lite elakt jag vet men det känns som att man inte ska skriva så mycket om provridningar för alla parters bästa

Lite bilder som beskriver delar av dagarna i alla fall, kram Caroline


Tufft beslut

För inte alls länge sedan så tog jag och Jennifer ett riktigt tufft beslut. Ett beslut som innerhöl en hel del tårar, även om man innerst inne vet att det är rätt beslut. Man vet att det är rätt beslut, och ett beslut man vetat länge att det skulle komma, men det gör inte mindre ont för det. Jag pratar om beslutet om att Fire ska ut på nya äventyr med en ny ryttare istället för att vara med oss. Vi har hela tiden vetat att han inte ska vara med oss för evigt, men han har ändå varit våran bästa vän i över tre år. En ponny vi älskat i över tre år och kommer fortsätta att älska så länge vi lever.

Men vi vet också att det är dags för oss att gå upp på storhäst. Shadow äger vi och det kommer vi alltid att göra, han kommer aldrig att vara till salu. Han är våran. PUNKT. Fire dock som vi aldrig ägt och är yngre, han måste vidare, på nya äventyr. Det är tufft men också rätt beslut. Men som jag skrev, bara för att det är rätt beslut så betyder det inte att tårarna inte forsar ner när man pratar om det eller tänker på den dagen man ser en transport åka iväg och sen den tomma boxen...det kommer att vara tufft, men vi kommer alltid att minnas tiden med honom.

Kram Caroline


Firat min babe igår!

Igår firade jag och Jennifer våran bästa kompis Ida. Jag och Jennifer planerade hela kvällen och hon fick inte veta någonting i förväg. Det va jätte kul att överraska henne, så roligt att se hennes Min när hon inte visste vad vi skulle göra och bara var tvungen att hänga på.

Vi hade i alla fal bokat bord och köpt bio biljetter. Vi hade jätte trevligt. Det roligaste var nog att jag och Jennifer hade köpt tre silver ringar, så nu är vi vänskapsförlovade.

Kvällen var as bra men också lite skum, det kom fram en göteborgare som vi guidade till Stureplan, skön snubbe men det va lite skumt haha


Otur?!?

Jag har på något sätt haft två otursdrabbat nu, i förrgår och igår..det som hände i förrgår var att min ena ridstövel gick sönder, vilket aldrig är kul eftersom ridstövlarna kostar en hel det. Men som tur i oturen så var det "bara" dragkedjan som va paj, så skomakaren kan nog fixa det. Dock tog det typ 30(!) minuter att få av mig dem hahaha as jobbigt.

Vad hände igår då? Jo vi är hund och katt vakt ett tag nu. Så jag och Jennifer skulle gå ut med hunden på kvällen. Tror ni inte att min fot bara viker sig och jag stukar skiten? Det gjorde och gör as ont, inte alls kul. Lär ju bli svårt att träna på ett par dagar nu också...tyvärr.

Hoppas det har gått bättre för er <3
Kram Caroline


Träning vart går gränsen?

Nu tänkte jag skriva ett inlägg som faktiskt inte har något med hästar alls att göra utan om träning. Fysisk träning och allt hets om "drömkroppen". Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte fallit dit vill nå drömkroppen, den som det finns tusen instagramkonton om, som ska motivera oss att kämpa för att nå dit. Och jag följer säkert 10-20 av dem här kontona, för jag som många andra vill ha drömkroppen. Men innan man ger sig in i träningsvärden tycker jag att man ska veta vart gränsen går och se till att du själv har kontrollen och inte överdrivet din träning.

Jag känner flera personer som fått någon typ av ätstörning. Vissa kanske just alla dessa instagramkonton och hets kring drömkroppen ligger bakom. Jag tycker att det är viktigt att förstå att drömkroppen är ett näst intill omöjligt ideal...det lite det ideal går ut på att vara näst intill omöjliga att nå. Så det jag vill säga till mina läsare innan jag börjar berätta om min träning och mina mål så vill jag säga åt er att vara försiktiga. Jag har sett hur ätstörningar är och man vill inte hamna där det kan jag lova. Så ha rimliga mål och ät om ni tränar och ät om ni inte tränar. Ät nyttigt men också det ni tycker är gott.

Min träning nu då, jag vill träna för att bli mer "Fit" som idag är det nya "smala". Men framför allt vill jag träna för att kunna nå mina mål inom ridningen, orka mer, få en bättre sits osv. Sen att man får en snyggare kropp på köpet, Järna för mig. Jag har nu under sommarlovet sett det här lite som min chans att bli mer vältränad och kommer därför att börja träna en hel del och tänka på vad jag äter mer. Detta kommer jag kanske till en del även visa i bloggen. Men jag tänker också göra det klart för mig och er att jag inte håller på med några dieter som ska göra mig smal på fyra veckor eller liknande. Nej jag kommer äta mat som är nyttig, undvika godsaker och mat med mycket socker. Jag kommer att äta mat och sen lägga till träning för att jag ska orka mer och sen kroppen jag får kommer förmodligen på köpet, sen om det inte blir någon större yttre förändring utan att jag "endast" blir starkare och friskare så är jag nöjd med det.
Nu ska ni få lite bilder på "idealet" och så vill jag att ni tänker efter hur många som ser ut så och sen om ni tror att dem egentligen är 100% hälsosamma. Ni får gärna kommentera vad ni tror och tycker om ämnet

Kram Caroline


Midsommarhelgen

Vi firat midsommar på vårat landställe, där av den dåliga uppdateringen. Hästarna fick vila ett par dagar men nu är vi hemma igen, eller vi kom hem igår men det fanns ingen tid för bloggning då. Vi hade en grym midssommar, hoppas ni också hade det.

Kram Caroline


Hoes before broes

Rubriken säger allt, mina brudar framför killar ;)

Vi har varit i stallet och det gick kanon, jag red Shadow på ute volten och han va super fin. Gjorde allt bra och vi gjorde en på början på galloppiruetter vilket var väldigt roligt och det kändes jätte fint. Shadow, 25 and still going strong! Jäkligt häftigt att sitta och göra gallopombyten på en 25 årig ponny. Han var i alla fall jätte fin och skötte sig jätte bra idag

På vägen hem plockade vi upp den tredje av oss hoes ;) så nu är vi kompletta, hahah vi har alltid as kul och kan prata om allt. Det är verkligen underbart att ha mina brudar, det är underbart. Men ha en grym kväll alla, det ska jag
Kram Caroline


Ihop släpp!

Igår släppte vi ihop våra ponnysar nere på gräset. Vi båda tycker att det är viktigt att hästar får vars hästar och det innebär för oss att dem ska ha kompisar i hagen och få va på gräs i alla fall dag tid och leva ett bra liv helt enkelt.

Våra ponnysar har gått tillsammans förut på gräs och funkar kanon där men dem fungerar tyvärr inte uppe i sand hagarna. Dem släpptes i alla fall ihop igår och jag tänkte att ni ska få se lite bilder ifrån ihop släppet

Kram Caroline


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0