Hänt mycket sen sist!

Hänt en del dem senaste 48h. 

Igår på dagen så drog jag och Jennifer till min kusins jobb och fixade håret hos henne, hon är frisör och en grym sådan.




Sådär blev mitt hår, riktigt nöjd!

Sen åkte vi på kryssning ned familje vänner, skojsigt och trevligt dygn blev det med god mat och en del shopping i tax free 




Bland annat dessa Parfym kit

Kramar Caroline


Lite bilder på Yade! R.I.P <3

Vår kompis Vendela fotade några bilder på fina Yade, några dagar innan vi var tvungna att ta bort henne. Och även fast hon inte finns på jorden längre så tyckte jag bilderna var alldeles för fina för att inte visa här på bloggen. Tror också att det här var dem sista bilderna som togs på henne. R.I.P gumman <3






Så snygg hon var, älsklingen. 

Kramar Caroline

Min ridhistoria

Jag gästbloggare hos en kompis och skrev då om min ridhistoria, tänkte att det kanske skulle vara kul även för er att läsa. 

Min Kärlek till hästar började väldigt tidigt, min mamma red och var ordförande i styrelsen på Tyresö ridskola. Så att jag blev introducerad till hästar i tidig ålder var självklart och kär blev jag. När jag var för liten för att rida på ridskola såg man mig på hästryggen på alla möjliga ponnyridningar. Varje gång jag och syrran såg en ponny på Skansen eller andra ställen så SKULLE vi rida. Mamma fick även möjligheten att hyra en varsin ponny till oss nån gång ibland på ridskola innan vi fick börja rida där på riktigt. Vilket är en historia för sig, jag kommer ihåg när vi skulle trava en gång när pappa sprang med så hade han glömt att ta ut nycklarna ur fickan, så det skramlade och skrämde ponnyn jag satt på. Hahah så innan jag riktigt fattade vad som hade hänt så fick jag smaka på ridhusunderlaget. Hahaha. Hur många typ 5-6 åringar har ramlat av en häst? Haha

Sen började resan på ridskolan, både jag och syrran utvecklades och tyckte att ridningen var det bästa som fanns. Både vi och mamma fick vänner, vi i ridgruppen och mamma där hon satt på läktaren och tittade. När vi var i 10-11 års åldern så fick en tjej i gruppen en egen häst. Mamma hade suttit och pratat rätt mycket med tjejens mamma på läktaren så vi fick prova ponnyn och så vips så var vi medryttare. En gullig men väldigt bestämd dam som hette Corona (japp, exakt som ölen, hahaha). 

Corona, inte värdens charmigaste bild, men den jag hittade, haha.

Vi red Corona ett tag och sen flyttade hon till ett nytt stall, i stallet fick vi nya vänner och framförallt en vän, som är min bästa vän idag, Han heter Shadow och var en D-ponny, större än alla ponnyer jag brukade rida och söt som socker. Vi började rida honom och det gick till halvfodervärd och sen vidare till helfodervärd. Shadow lärde oss otroligt mycket, Jennifer tävlade honom i hoppning och jag tävlade honom i dressyr. Allt flöt på och ponnyn stal våra hjärtan. På våran 12de födelsedag stod han i stallgången när vi kom till stallet med en Röd rosett runt halsen och var våran. Vi hade fått våran första ponny. I samband som vi fick shadow så blev mammas häst på ridskolan till salu, då han inte höll för ridskoleverksamheten, och så hade vi två hästar i stallet.

Shadow när vi fick honom

En bild på mammas häst Don, när Jennifer rider honom nu på senare år.

Shadow lärde oss otroligt mycket och öppnade även min systers ögon för dressyren. Snart var dressyr allt som gällde för oss båda. En tävlingsponny började diskuteras, men vi ville samtidigt inte byta ut våran trogne vän Shadow. Det slutade med att ponnyn Esse Goldfire kom hem till oss, vi skulle ha honom på foder och få känna på hur det var att komma in i tävlingsvärden.

Shadow och jag på tävling 

Jennifer med Fire efter Skol DM 

Jag och fire på prisutdelning 

I ungefär tre år red vi Shadow och Fire, vi utvecklades och Fire hjälpte oss att plocka hem några rosetter. Dressyr var nu det mitt och min systers hjärtan klappade för och målen växte. När vi haft Fire i lite mer än tre år (tre och fyra månader och tio dagar för att vara exakt) så var det tyvärr dags att skiljas från denna underbara ponny och låta honom hitta på nya äventyr och bus med en ny ryttare.


Ungefär en månad innan Fire skulle åka (vi visste datumet i förväg) så fick vi ett intressant samtal. Ett erbjudande att köpa ett fint sto ifrån Belgien, det fanns ett problem, beslutet var tvunget att tas utan att veta namnet, sett en bild eller film på hästen. Våran kontakt beskrev henne så gott hon kunde och vi blev intresserade, eftersom en storhäst nu skulle införskaffas åt mig och syrran. Och vi ville ha henne. Så ungefär två veckor innan Fire åkte kom våran prinsessa ifrån Belgien. Henyaden, ett sex årigt sto, hon var efter utbildningsmässigt, men potentialen hon hade var enorm.

Fina Yade

Shadow och Yade var då dem hästarna jag och syrran red på, även mammas häst och lite andra hästar i stallet hjälpte vi till med. Shadow fortsatte att lära oss att bli duktigare ryttare, han är en otrolig läromästare och vi började även lära honom nya saker. Galoppombyten kunde han sen innan, och dem började vi träna på, även galoppiruetter började vi sakta men säkert att lära honom. Yade utvecklades och lärde sig ta stödet i munnen mycket bättre. Hon lärde oss mycket, och vi henne. En framtid började planeras och mål som YR SM sattes upp efter att ha sett vilken talang och lätt lärd häst hon var.

Fina Yade och jag, första gången hon stod stilla tillräckligt länge för att kunna ta en bild (pigg va damen)

Yade och våran resa tog dock slut alldeles för tidigt, redan ett halvår efter att den påbörjades. Hon bröt benet i hagen och vi var tyvärr tvungen att ta bort henne, hon är nu på dem evigt gröna ängarna och saknaden är stor. Det här var ungefär en vecka sedan (15/2-14 blev hon en ängel).

Saknaden av Yade är stor, och just nu rider jag och syster på ponnyn Shadow och mammas häst Don. Vi har fortfarande höga mål båda två inom ridningen, men vet just nu inte vad nästa steg är. Det kommer förmodligen att införskaffas en ny häst som kan följa med på resan mot våra höga mål. När den införskaffas kan jag dock inte svara på. Den här historien slutade ganska sorgligt. Men det kommer inte min resa inom dressyren göra, mina höga mål finns kvar, även om jag nu får hitta en ny väg hur jag ska nå dem. Livet är fullt av motgångar och det gäller sig att ta sig igenom dem och komma ut starkare.

Jag och Shadow

Kramar ifrån Caroline

Ny häst?

Just nu står jag och Caroline oväntat utan häst och en situation som ganska få hamnar i, vi har ju fortfarande Shadow och Don men samtidigt så har planen alltid varit att jag och Caroline ska ha en egen storhäst och det har vi också haft i ett halvår tills nu. Därför kommer vi förmodligen också att börja leta häst hyfsat snart. Dock är vi inte riktigt redo för det ännu och vi kommer inte stressa fram ett hästköp. Jag tänkte i alla fall skriva vad vi letar efter och vad vi tycker att man ska tänka på vid ett hästköp. Jag kommer dock dela upp processen i flera steg och också då i flera inlägg eftersom att det annars blir väldigt mycket text. Det jag först tänkte skriva om är hur man väljer vilka hästar man ska provrida och vad man ska kolla på i annonsen.
 
Hur man kan provrida. Man brukar antingen provrida en häst i taget och då när man har sett just den specifika hästen på annons eller så kan man åka till ett försäljningsstall och då provrida flera hästar under en eller ett par dagar. Jag tänker nu skriva om vad man bör kolla på i annonsen för vilka försäljningsstall man åker till brukar man ofta bestämma via kontakter eller vilket försäljningstall som man har hört bra saker om.
 
Vad ska man kolla på i annonsen?
 
-Bilder
Om du inte tycker att hästen ser fin ut på bilderna så är det väldigt liten chans att du gillar hästen i verkligheten, som säljare tar man ut de finaste bilderna och därför ser hästen ofta finare ut på bilden än i verkligheten. Samtidigt så får man inte döma hästen allt för mycket på bilderna heller för som sagt så är vissa hästar finare i verkligheten, men du måste i alla fall få ett bra intryck av bilden.
 
- Plats/Gren/Storlek
Plats: Det kan vara bra att tänka på vart hästen står innan du läser annonsen för tex. så kan hästen stå i ett annat land. Då kanske du inte har en möjlighet att provrida, och därför är det ganska onödigt att kolla på annonsen. Om du har möjlighet att åka runt för att provrida på olika platser är det dock ganska viktigt att enbart provrida hästar du verkligen tror på samt att det finns flera i närheten som du kan passa på att provrida. Om hästen står jätte nära så kan det vara värt att åka och provrida även fast hästen inte verkar perfekt enligt annonsen.
 
- Film
Det kan vara bra att gå inpå hästar som har en film även fast det inte är riktigt den typ av häst du är ute efter för då kan du jämföra hur hästen ser ut och vad som står i text. Det är även lättare att få en bild av hur hästen ser ut om du kan få se en film, så även fast det inte finns film i annonsen så tycker jag att man ska be om att få se film innan man åker och provrider. Man har då en bild av vad man kommer att möta på provridningen, det är även en chans för dig att redan hemifrån solla bort de hästar du inte tycker om och på det sättet slipper provrida massor av hästar som du ändå inte kommer att tycka om.
 
- Pris
Det är ingen idé att gå in på annonser där hästen är för dyr, när man redan vet att man inte kommer att kunna köpa hästen. Det enda som händer är att man kommer att se bilder på superfina hästar som man inte kommer ha råd med och då kommer man bli för kräsen när det gäller de hästarna som man faktiskt har råd med.

 
 

Nya kläder?

Sugen på att förnya min häst-klädsgarderob!

Jag är riktigt sugen på att införskaffa massa nya hästkläder, med matchande schabrak så att man kan ha fullt med fina outfits. Jag tycker att bland annat så är många "dressyrtanter" sin tycker att man skall vara allt för stilren, men jag tycker även att vi dressyrryttare kan leka lite med outfits och färger. Vad tycker ni?


Sen måste jag hissa att allt fler märken har fattat grejen, och bytt ut kardborren i slutet på ridbyxorna mot stretch-matrial. Bland annat Hööks har fattat grejen!




Jag har även ett par yber sköna ridbyxor med stretch matrial ifrån Lillhästen. 

 
Inte just dessa jag har men det här är några som Lillhästen har. 

Lillhästen har mycket roliga kläder och schabrak, och mycket annat. ni borde kika in och kolla :)

Kram Caroline 


Fel på internet = dålig uppdatering!

Vårt internet krånglar, därav den dåliga uppdateringen.

Uppdateringen kommer återgå till vanligt när internet fungerar som vanligt igen.

Tyckte denna var lite bra. 

Puss och kram Caroline


Inlägget ingen borde behöva skriva!

Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva, det är bara sånna här skräckhistorien man läser eller hör om, dem händer aldrig en själv. 

I lördags gick Yade ut i hagen som vanligt, hon står ensam i en platt sandhage. Säkra staket och ingenting en häst ska kunna skada sig på. Men hon gjorde det ändå. När hon skulle få lunch i hagen så stod hon på tre ben och gick inte fram till höet. Dem lyckades få ner henne till boxen där stallägaren kände på hennes ben och misstänkte en fraktur eller spricka. Efter att veterinären kommit ut till stallet och sa med tunga ord att hon hade en splitter fraktur, det fanns alltså ingenting att göra. Jag och Jennifer stod med henne i säkert en halvtimme och berättade för henne hur fin hon var och hur mycket vi älskar henne. Pussade på henne, gav henne godis. Förklarade för henne att hon var underbar och stod och kelade med henne. Hon var sig själv och var otroligt gosig och pussig, som vanligt helt enkelt. Jag och Jennifer ville inte vara med utan vi sa hej då och sen åkte vi hem till en kompis och väntade på mamma som var med. Det gör fruktansvärt ont och saknaden är enorm.

R.I.P fina tjejen! 


Vad som händer nu vet vi helt ärligt inte, just nu rider vi Shadow och Don och hjälper andra personer i stallet ett tag. Sorgen över Yade måste smältas och bearbetas ett tag nu.

Rest in peace!

Älskade fina häst, du har i alla fall inte ont längre. Jag är så glad för tiden vi fick tillsammans med dig, även om det blev alldeles för kort. För världen hann du aldrig bli den stjärna du hade kapaciteten för, men i mina ögon kommer du vara en superstjärna. Älskade fina Henyaden! Ha det bra på de evigt gröna ängarna, vi ses sen. ❤️


Våran fina Yade fick somna in idag efter ett benbrott i hagen. Vi är självklart väldigt ledsna, vi får se när vi orkar blogga nästa gång. Nu måste vi bearbeta dethär i lugnt och ro.



Ambitiös eller galen?

Mål inom ridningen, det är en fråga man får rätt ofta "vad vill du med din ridning? Varför rider du?" Osv osv. Jag hade nu tänkt svara på det i ett inlägg.

Tidigare har jag ridit bara för att det är kul och för att jag älskar höstarna, det har inte varit någonting jag ser som en framtida karriär, nu tänker jag lite annorlunda. Jag rider fortfarande för att det är det som gör mig så jävla lycklig, det är i stallet med hästarna och på hästryggen där jag känner mig hemma, där jag känner "så länge jag kan hålla på med det här så spelar det ingen roll om jag kanske inte har hittat kärleken, inte är populärast i skolan, och kanske har bråkat med kompisarna". Det är ridningen och mina hästar som gör mig lycklig alltid, även när inget annat gör det.

Ju längre jag har ridit, ju högre mål får jag inom ridningen, jag är fortfarande nervös på tävling och förut tänkte jag "men man måste inte tävla", nu tänker jag "jag ska övervinna min nervositet och visa dem, visa dem som inte trodde på mig". Jag har högre "mål" än vad många skulle våga drömma om, och om jag säger vad jag har för mål så brukar folk titta på mig och säga att jag är dum i huvudet, om dem inte säger det med ord så säger deras ögon det tydligare än ord någonsin skulle kunna.

Nu tänker jag säga det "Jag satsar på OS i dressyr" då menar jag inte nästa OS, och inte heller det efter det 2024? Eller 28? Eller 32? 36? Jag säger inte att det är så att jag är så duktig nu och bara ska köpa en häst som platsar där och sen är jag där, det säger jag inte. Jag säger att jag är villig att kämpa, och då menar jag kämpa hårt, blod svett och tårar för att komma dit. Att få delta i OS är min dröm, att få rida in på en sån stor bana och känna att "här platsar jag för shit vad jag har kämpat" det är min dröm. 




Nu kanske vissa av er tänker som alla brukar göra, kanske alla av er tänker så "är hon dum i huvudet, klart hon inte kommer tävla OS". Nej det kanske jag inte gör, men hade jag inte försökt komma dit, kommer jag garanterat inte komma dit. Jag följer ordspråket "satsa på stjärnorna nå till rymden" om jag satsar på OS kommer jag kanske en bra bit på vägen i alla fall.

Kram Caroline 

Favorit hästminne nr 1

Eftersom jag själv älskar att läsa om gulliga drömmar som blir verklighet och få läsa om någon som har kämpat för det dem tillslut lyckats åstadkomma, hade jag tänkt att nu i skriva mina favorit hästminnen, som jag hoppas sprider glädje till er på samma sätt som jag får glädje av att läsa andras fina historier.

Favorit hästminnet nr 1! Den här dagen och händelsen är absolut, utan tvekan det bästa som har hänt mig. Inte bara för att själva händelsen var helt underbar i sig själv, men också för att den var ett stort steg till hur jag hamnade här, där jag står idag, med tre hästar och mål i ridningen som jag aldrig trodde att jag skulle ha.

Det var en mörk december kväll bär jag klev ur bilen och landade i den bomulls liknande snön. Snön knarrade under mina fötter och det bildades en tydlig imma ifrån min ut-andning när jag gick mot den svarta stall dörren. Som från ingenstans kommer en av stalltjejerna stressat fram till mig och min syster och drar oss mot den andra stalldörren medan hon förklara att hon har någonting hon måste visa oss. Fundersamt går vi med henne in i stallet längs dem gul/biega boxarna, mot uppställningsplatserna i mitten av stallet. Och där stod han, min och Jennifer foderponny, vit som snö med ett stort rött band runt halsen. Tankarna for genom huvudet, varför stod han här? Vad betyder det röda bandet? Betyder det..? Nej så kan det inte vara? Tiden gick så långsamt och samtidigt så fort, jag visste inte vad jag skulle säga och förstod inte vad som hände. Vi började små prata med Shadows ägare som var där, det var dem som hade stallet och hade tagit ut Shadow i stallgången, det jag inte visste var att det inte längre var dem som ägde Shadow. Dem frågade oss vad vi trodde att det betydde, jag och Jennifer vågade inte tro någonting, vi vågade inte gissa, vi vågade inte hoppas. Sen hörde jag orden "han har en presentrosett runt halsen...det betyder?" Jag vågade knappt tro det, knappt fråga. Jag frågade långsamt och tyst om han var vår. När mamma och pappa svarade "ja, han är er" så blev jag den lyckligaste tjejen på jorden. Shadow var våran, våran alldeles egna första ponny.

Dagen med stort D, Shadow blev min och Jennifers.


Det här var över fem år sedan, på våran 12 de födelsedag, den 9de december 2008. Idag är han som ni vet fortfarande våran, och han är som våran lilla bebis. Jag älskar honom något otroligt och han är helt underbar!


Stämningen på tävling!

Jag tycker att det är alldeles för dålig stämning allt för ofta på våra ridsportstävlingar, framförallt inom dressyr. Folk som tittar snett på andra ser man överallt, det kan vara folk inom eller utom klubben. Om det går bättre för någon annan kan man höra kommentarer som "jag rider bättre, hon har bara köpt en dyrare ponny/häst som någon annan gjort jobbet på". Jag tycker det är tråkigt att det är den stämningen, istället för att jämföra sig med andra kan man väl fokusera på sitt egna resultat. Klart man jämför lite, det är ändå lite det tävlingen går ut på, men kan man inte tänka "hon kanske hade en bra/dålig dag därför gick det sämre/bättre för mig än för henne" istället för att tänka "det gick bättre för mig = jag är bäst" eller "det gick bättre för henne men jag är bättre på att rida ändå, hon har bara köpt en dyrare häst". 

Jag va så less på stämningen att jag bestämde mig för att säga någonting snällt till minst en person på varje tävling jag var på, spelar ingen roll om jag deltog själv eller om jag va med som stöd eller bara tittade. Jag skulle säga minst en possetiv sak till någon ryttare jag INTE kände alls, jag har hållit det rätt bra och tycker att alla skall tänka så. Skulle bli så mycket positivare stämning, vi alla har kontrollen över ett djur som väger så mycket mer än oss! HALLÅ det är GRYMT!!! Vi kanske ska börja visa det också berömma varandra istället för att klanka ner på varandra. Bara för att man berömmer någon annan säger man inte att man själv är sämre, vilket många verkar tro, för dem verkar så fruktansvärt rädda för att ge komplimanger till andra.



Det är tråkigt med den här stämningen och det tror jag är för att det är så jävla svårt att mäta vem som är duktigare än den andra, man kan se vilket ekipage som är bäst men inte vilken ryttare som är duktigast, eftersom alla har lite olika ridsätt som fungerar olika bra på olika hästar. Därför tror jag att det är mer "bevisa att jag är duktig-stämning" än i t.ex. Simning eller sprint, där ser man rätt tydligt vem som simmar/springer snabbast. Det fungerar ju inte på samma sätt i ridningen.

Vad har ni får åsikter och teorier? 

Kram Caroline

Flera ryttare

Vad ska man tänka på om man delar häst med någon? Det kan vara som i mitt och Carolines fall när vi verkligen delar på hästarna eller så har man en medryttare eller någon som hjälper till när man inte har tid eller liknande. Jag tror att det är väldigt viktigt att man tänker på hur situationerna och förutsättningarna ryttarna har för att optimera träningen för både häst och ryttare. Främst när man har unghäst eller en häst som ska utbildas så tror jag att det är väldigt viktigt att man tänker på att ge hästen de bästa förutsättningarna trots att flera rider. På samma sätt vill man samtidigt även ge båda ryttarna förutsättningar för att utveckla. 


Tänk på att både hästen och ryttaren ska må bra!

Lista på vad man behöver tänka på:

- Vad är viktigast
Vad ska man fokusera på inom ridningen, är det framåtbjudningen eller att lära hästen ett nytt moment/skola. Är det viktigast att hästen blir mjuk och avslappnad eller är det viktigare att den lyssnar framåt och springer på i ett bra tempo? Detta kan vara bra att alla som sitter på hästen tänker på, att de har samma fokuspunkt.

- Vilken utrustning
Vissa rider alltid med sporrar och spö, vissa rider alltid utan. Vissa tycker att olika inspänningar, graman osv är bra medan andra inte tycker att det är bra alls. Man har olika tankar bakom sina val och man kan lätt förstöra varandras planer om man inte har kommit överens om hur man ska göra först.

- Se till att det blir variation
Det är viktigt att komma överens om hur man ska dela upp hoppning, uteritter, dressyrpass osv. Om man inte pratats om detta är det lätt att hästen får för enformig träning eller att den får för mycket slitage på grund av att båda ryttarn väljer att träna lite hårdare under en period med tanken att den andra ryttaren säkert joggade hästen igår eller liknande. Är inte heller ok om bara en får hoppa om båda vill eller liknande.

- Samma mål
Vad vill man göra med hästen? Kan vara väldigt dumt om två ryttare delar på en häst när en vill köra western och den andra dressyr. Här gäller det att man har lite samma mål om vart man vill att hästen ska komma så att båda ryttarna jobbar åt samma håll.

- Använda ryttarens styrkor
Alla ryttare har styrkor och svagheter och om någon av ryttarna är grym på en del men inte lika bra på en annan sak så kan det vara bra att man låter personen med styrkan utföra det jobbet på hästen. Det kan bli tvärtom om ryttarna har en läromästare då man kanske låter ryttaren jobba mer på sina svagheter.

/Jennifer 


Varför skritta

En sak som jag inte alls kan förstå är varför väldigt många är så angelägna om att skritta så mycket, det jag menar nu är skritt uppsuttet. Väldigt många skrittar ju fram och av uppsuttet och detta ger ju verkligen ingenting alltså skritten är ett måste i mina ögon men det som inte ger något är att du sitter på tvärt om tycker jag att det förstör. När vi skrittar fram eller av våra så leder vi dem, hästarna blir varma utan att bli belastade. På samma sätt när man skrittar ut, varför inte leda om man ändå låter de skrittas på långa tyglar? Självklart är det mysigt att skritta ut men det är bättre i längden för både hästen och ryttaren om man leder, för det blir mindre slitage på hästen. Plus att man själv får motion när man går.

Om man vill jobba dem så kan man leda dem inspända så det är inte heller ett särskilt bra argument enligt mig, jag tror det handlar om lathet hos ryttaren. Det är skönare att slippa gå, självklart kan man va lat eller bekväm ibland för det är riktigt mysigt att skritta i snön eller i solen men samtidigt så skadar inte undantagen utan vanan. Alltså tror jag på att ha ledandet som vana och skrittandet som undantaget, hur ser ni på detta?
Leda vs Skritta vad tycker ni?

/Jennifer 

Lägga upp ridpasset på ett bra sätt!

Att lägga upp ridpasset på ett bra sätt är viktigt, så jag tänkte förklara lite hur jag lägger upp mina "vanliga" pass. 

Ett vanligt ridpass, hur lägger jag upp det?

Jag har nästan alltid samma grundplanering och sen sätter jag in olika övningar och längder på passet beroende vad jag vill åstadkomma. T.ex. Ibland rider jag korta pass på Shadow där den effektiva ridningen ändast är ca 15 min (med effektiv ridning menar jag den där jag jobbar honom, alltså inte framskrittning/avskrittning ev skrittpauser), där rider jag mest bågar och volter och ställer igenom lite mer ordentligt. Andra pass rider jag ca 45 min effektiv ridning (där är 15min fram och av joggning i lågade form i trav och galopp) då kan jag t.ex. Träna på galoppombyten, och lite galoppiruetts tänk, visste ni att jag håller på att lära Shadow galoppiruett?, han börjar faktiskt nästan göra en väldigt öppen men ändå riktig galoppiruett på ca ett halvt varv. 

Nu skrev jag här hur jag gör med Shadow eftersom han är den häst jag rider oftast på ett normalt sätt, Yades upplägg ser lite annorlunda ut pga att vi tycker att det vi gör med henne passar henne bättre än det "normala" jag gör med mer utbildade hästar.



Mina fina hästar! 


Nu till hur jag lägger upp passen:

- MINST 10-15 minuters framskrittning för hand (undantagen är i princip ändats när vi rider ut)  
- därefter joggar jag hästen varm i en lägre form, jag börjar trava fram med lite tempoväxlingar för att hitta lydnaden och samtidigt värma upp dem ordentligt. Jag travar i båda varven, raka och böjda spår. Sedan brukar jag gallopera dem i båda varven. Hästar som är åt det sega håller brukar få ha huvudet i en lite öppnare form och gallopera på längs långsidan. Hästar som har energi så blir det mer att rulla på i ett bra tempo i en låg form i båda varven. Det gör jag även med dem segare hästarna efter att dem har fått gallopera fram längs långsidan ordentligt.
- själva passet, ja det ser ju helt olika ut, dem dagarna när jag tar det ganska lugnt och bara joggar tar jag inte upp hästarna så mycket i formen och rider mycket serpentiner och volter och ställer igenom hästen åt båda sidorna ordentligt och stretchar dem lite i nacken (detta gör jag gärna dagen efter ett hårdare dressyr pass så dem får stretcha ut nacken ordentligt). Om jag ska träna på något/några speciella saker börjar jag med att lösgöra hästen tills jag känner att dem och jag är nöjd med formen och avslappnad, även avslappnad när jag ställer åt båda sidorna. Sen kan jag börja träna på t.ex. Öppna, sluta, andra skolor, på shadow byten och piruetter. Jag lägger här in skrittpauser efterhand jag känner att jag och hästen behöver.
- när jag känner mig färdig joggar jag ner hästen på samma sätt som jag värmde upp den, böjda och raka spår, på böjda spåren ställer och stretchar jag igenom hästen halls så den inte får onödig träningsverk.
- sen leder jag av hästen för hand i mins 10-15 min

Såhär lägger jag upp ett pass, var det intressant? Vill ni veta hur vi gör med Yade som kräver sin egna lilla speciella planering? Hur lägger ni upp era ridpass? Har ni som jag en "mall" i bakhuvudet som ni följer?

Kram Caroline

Hälsa, hästar, skola och vänner

En sak som jag alltid har haft svårt med och förmodligen alltid kommer att ha svårt med är att få ihop vardagen på ett fungerande sätt. Precis som Caroline har skrivit tidigare så vill jag väldigt mycket och mer än vad jag klarar av. Jag kör på i mitt race och struntar väldigt ofta i signalerna som min kropp ger mig för min hälsa är långt ifrån bra.

Jag går runt och är trött, med huvudvärk har sömnproblem och ja läget är inte så bra helt enkelt anledningen är att vi har bara 24 timmar på ett dygn trots att jag skulle behöva 10 timmar till varje dygn för att ens komma i närheten av ett fungerande liv för mig psykiskt och fysiskt. Jag är en människa som vill göra väldigt mycket men jag börjar lära mig att man inte kan göra allt heller. Vissa saker måste man göra, ex gå i skolan eller jobba för sin framtid eller för att ha råd att leva, man behöver också sova, äta, hålla koll på hygien och se till att röra på sig. Det finns helt enkelt massor av måsten men man måste också få in roliga saker i livet. Jag har ingen aning om hur jag ska få ihop allting, jag vet bara att jag ska börja prioritera hälsan högre än vad jag tidigare har gjort. Sova, äta och träna är vad jag nu ska börja göra. För vad jag ofta skippar är sömn och det har inte varit bra för mig, för nu har jag fått straffet, jag mår dåligt och det kan jag inte vifta bort och ignorera.

Mitt liv består nu av några enkla saker och jag försöker hitta ett system som gör att jag mår bättre och att jag även har tid och ork för roliga saker.

Detta ska jag börja tänka ordentligt på:
1. Sova (skippa serier för att få sömn)

2. Läsa innan jag ska sova (det är lättare att somna om man varvar ner innan och det utan elektronik)


3. Äta totalt 6 gånger per dag (3m måltider och 3 mellanmål) ska även äta BRA mat!

4. Plugga i tid (ger lugn istället för stress, det är tråkigt att plugga men också nödvändigt!)

5. Ha det roligt! 
Va med bästa vännen, ha det kul i stallet men samtidigt utvecklas, ha det kul i skolan men vännerna. Njut av allt som är bra helt enkelt!

Jag ska förändra mitt liv ni kanske borde tänka över ert liv lite också? Är ni med mig?

/Jennifer 

Att vilja mer än vad man klarar av!

Det är en sak som jag har väldigt mycket problem med, jag vill så jädrans mycket, men det finns inte hur mycket tid som helst. Man har skola, hästar och sen måste man ta hand om sin hälsa genom att äta, träna och sova bra. 

Jag är en person som vill jävligt mycket, jag vill leva livet men också åstadkomma och lämna någonting som känns viktigt efter mig. Jag vill inte vara en typical Svensson Svensson som sitter på ett kontor 8-17 och sen åker hem till barnen och lagar middag för att sen köra dem till det ens och det andra. För att sedan själv hinna rida några gånger i veckan och kanske om man har tur hinna till gymmet nån gång i bland också. Det är inte jag, inte alls. Jag vill som jag sa tidigare göra någonting viktig, någonting som känns viktigt och ha roligt som fan samtidigt. 



Jag älskar citat som motiverar och inspererar! 

Jag vill så mycket, jag vill rida hästar hela dagarna och bara trimma häst efter häst, men jag vill också kunna pyssla om mina hästar och se till att dem får det lite extra bra. Jag vill testa att köra MMA, jag vill plugga mer så att det går ännu bättre i skolan. Jag vill starta egna företag (japp jag vill ha flera). Jag vill kunna ge mer kärlek och tid är mina vänner. Jag vill så otroligt mycket. 

Om det fanns ett magiskt piller som man kunde äta så man slapp äta och sova och hade hur mycket energi som helst, då hade jag nog varit den första i kön till att få testa det. Jag vill så mycket att det kliar i kroppen.

Kram Caroline 


Yades utveckling!

Nu har vi haft Yade hos oss ett tag, vi visste att hon var efter i utbildningen redan innan vi fick henne, men kanske inte riktigt så mycket som vi först trodde. 

Redan första gången vi såg henne longerad lite i grimma efter att ha åkt många timmar ifrån Belgien såg vi potentialen i henne, hennes bakben är otroliga. Och det fick vi bekräftar efter endast några dagar när personer som sätt henne när vi satt på henne första gången frågade tjejen som hjälpte oss att hitta henne om hon var till salu. Att hon rör sig fint och är fin i modellen har vi aldrig tvekat på. Det som vi ganska tidigt skulle se var det hon låg mer efter än vi trodde och också är bland det viktigaste som ska fungera när man rider dressyr är att hon skall kunna ta stödet i bettet. Att hon skall söka sig fram till betet och vilja ha kontakt med tygeln. I början fanns detta inte på kartan utan vi fick inte ta henne i munnen alls, rida med slappa tyglar var det som gällde första gångerna.



Hur vi på bästa sätt skulle lösa det här problemet eller vad man skall kalla det fanns det många olika åsikter om. Ifrån en tränare fick vi höra att vi ska korta tyglarna tills det är kontakt även om hon går bakom och att hon sedan kommer lära sig att det är bekvämare att ta stödet med nosen i framme i Lodplan. En annan sa att man skulle rida på och att det skulle komma eftersom. Sen började vi longera henne innan vi red för att hon skulle bli av med energi så att man kunde få henne att slappna av lite. Och det här är den lösningen som har fungerat. Med våran tränares och våra egna uppfattningar är longering det som fungerar. Nu menar jag inte att vi longerar ändast, men vi longerar innan vi sitter upp och rider. På så sätt när vi rider får vi driva fram henne till handen, vilket inte hade fungerat om man inte longerar innan, för då hade hon haft på tok för mycket energi och flugit in i väggen.

Vi och våran tränare ser nu efter dem månaderna som hon varit hos oss att det här är helt rätt väg att gå med henne. Hon har börjat ta stödet så mycket bättre själv. Att hon ska ta stödet är näst in till det ända vi jobbat med eftersom det är så himla viktigt, hur ska man annars kunna få hästen att rida högre skolor om man inte får ta den alls i munnen. Våran tränare som vi tränar för nu har inte varit med från första början, utan hon hade kommit en bra bit innan det när mamma och jag och Jennifer hjälpte varandra. Och att våran tränare på senaste träningen sa att det är som en helt annan häst, det tycker jag är ett jävligt bra kvitto på att man gjort någonting rätt. 

Jag glömmer ibland bort hur hon var i början och tänker att det inte gått så mycket framåt som det egentligen gjort, sen ser man ett foto eller en film, då ser man hur stor skillnad det är på deb här hästen. Hon är inte utbildningsmässigt som en sju åring, eller sexåring (som hon gills som eftersom hon haft föl) men jag tror ändå på den här damen, jag tror att hon kommer att fortsätta utvecklas och när hon tar stödet på rätt sätt i alla lägen och inte knycker av nacken och lägger sig bakom, då kommer det nog gå fort, för lättlärd det är hon.

Kram Caroline

Konsten att hitta rätt sadel!

Vi alla som rider och har egen häst har säkert minst en gång märkt hur stor skillnad det är på att rida i en sadel man sitter bra i och trivs med, jämfört med en sadel som inte ger det stödet man är ute efter och är obekväm. Jag fick för någon vecka sen sitta lite på en häst i stallet och ojoj vilken underbar sadel hästen hade, om jag inte mina helt fel så var det Erreplus Adelinde, alltså sadeln Adelinde har varit med och utvecklat. Och den sadeln var helt underbar att sitta i, jag tror nog att det var den skönaste sadeln jag någonsin suttit i.. Dock hänger ju priset med uppåt ju bättre och skönare sadel det är, tror att man hittar sadeln för ca 30.000 svenska kronor. Inte helt billigt, men kanske en bra investering i sin och hästens utveckling.




Sen att sadeln måste passa hästen tycker jag är ännu viktigare än att jag sitter bra i sadeln. En sadel som inte passar hästen till 100% resulterar tyvärr ofta i ryggproblem för hästen vilket kan sätta rätt stora käppar i hjulet. Därför tycker jag prio ett när man ska köpa en sadel är att hitta em sadel som passar hästen så bra som möjligt. Hur ska man hitta den bästa sadeln för hästen då? Jo jag tycker att man alltid ALLTID skall ta hjälp av en sadelprovare, testa många många sadlar med henne eller honoms hjälp och sen hitta den sadel som passar hästen och ryttaren bäst.

Jag brukar tänka att man är ett team, man ska hitta en sadel som är så bra som möjligt för båda parter för att få så bra resultat som möjligt. 

Kramar Caroline 

Bröllop!

Nu har det jag länge länge längtat efter inträffat, min kära vän, extra mamma, förebild, ja listan kan göras lång, har gift sig. Igår var det alltså bröllop, och det var verkligen jätte fint.

Jag är så otroligt glad för Cissi och thed, och man ser verkligen hur kära dem är. Sen att jag älskar bröllop gör det hela så mycket bättre. Det blev en lyckad kväll och man har fått lite nya vänner, verkligen kul.


Min outfit.


Fina brudparet.

Rolig fest med vissa vuxna som kanske inte riktigt hade koll på alkoholintaget ;) hahah, när man har knäppt upp skortan och satt slipsen på huvudet så har man fått i sig en del. men sköna folk från många olika hörn av Sverige. Och framförallt var det roligt att få träffa Thed, som jag faktist inte hade träffat innan.

Kram Caroline 

Spännande fredagskväll!

Idag blev det en lite extra spännande fredagskväll. Den spenderades i stallet...Såklart. 

Jag började rida Shadow och han var sååå otroligt fin, han var mjuk och fin och hande bra energi. Jag ret mest lösgörande och kollade att allt fungerade. När jag var klar fick jag äran att hoppa upp och prova en ny höst i stallet, en jätte fin dressyr häst men som inte är den lättaste, en känslig häst med mycket energi, vilket gör honom svår, men han var en fin iväg trevlig häst, sen tar det ju ett tag för mig som ryttare att hitta knapparna på hästen, det tar ju lite mer än lite skritt och trav innan man som ryttare kan göra sitt bästa. En fin och trevlig häst och en super trevlig ägare :D




Söt är han också 

Kramar Caroline

RSS 2.0