Tuffaste perioden i mitt liv!
Det här är faktiskt den tuffaste perioden i mitt liv. Igår (numera i förrgår eftersom klockan är 02.00 just nu) lämnade jag Jennifer, mamma och pappa Fire hos en ny tjej. Hon är en jätte gullig tjej och jag tvekar inte en sekund på att han kommer att ha det bra där, men klart det är tufft att lämna den ponnyn man haft i tre år, fyra månader och 10 dagar, och njutit varje dag av dem. Klart det varit tufft dem här sista veckorna och man har försökt njuta av tiden så himla mycket det går (där av den dåliga bliggningen).
Att se in i hans underbara ögon säga "hej då älskling" och sen vända sig och gå var nog det tuffaste jag gjort någonsin. Tårarna bara rann när jag stod där i hanns nya box och pussade på honom för sista gången på ett tag nu. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar den ponnyn, han och Shadow har varit med mig igenom det mesta, massa tuffa saker, många extremt roliga saker, ja allt under den tiden vi haft dem. Klart det kommer kännas tomt utan Fire. Jag har gråtit så mycket att tårarna är slut, igår fick jag vätskebrist av allt gråtande. Och dagen i stallet var sjukt tuff, se Fires box med en annan häst i, höra ifrån stall personalen hur Shadow hade sprungit och letat efter Fire i hagen i morse. Det gör ont att tänka på hur jag bara vände ryggen mot honom, att det var det sista jag gjorde. Man känner sig elak, det gör man..
Esse Goldfire har gett mig otroligt många minnen och har sin plats i mitt hjärta, för evigt. Jag älskar den ponnyn och det kommer jag alltid att göra
