ortholms.blogg.se

Igår red jag min första träning på Yade, kan bara säga att den här hästen kommer bli grym!

Igår tränade jag med Yade för Sussie. Jag brukar egentligen inte träna för henne då jag har mina tränare, dock så brukar inte mina vanliga tränare att komma ut regelbundet och både jag och Caroline känner att vi vill att en riktigt kunnig och unghäst van person ska se henne från marken regelbundet och ge tips. Och Sussie är en duktig tränare som själv tagit upp många unghästar, därför tror jag att det kommer att bli jätte bra för både oss som ryttare och för Yade.

Igår så funkade allt som jag kunde önska på henne. Hon är en unghäst som är spänd av sig och därför så är målet med varje pass att hon ska kunna slappna av och sen att hon ska lyssna på hjälperna. Kan berätta mer senare hur vi jobbar henne. Igår kunde vi tänja ganska mycket på hennes gränser, alltså göra saker som hon tycker är svårt. Det kunde vi göra för att hon va så avslappnad och fokuserad på rätt saker. Hon slappnade av väldigt bra och därför så kunde vi göra volter, gå på raka vägar, övergångar mellan skritt och trav men också mellan trav och galopp vilket jag är mycket nöjd över. Allt detta är väldigt enkla grejer för de flesta men på en unghäst kan det vara svårt att bara rida rakt fram. Så att allt detta funkade på ett pass tycker jag är jätte bra. Är helt enkelt jätte nöjd.

Nu ska jag börja träna mer för att framförallt må bättre men sen så är det ju så bra att en vältränad tjej också ser snyggare ut. Jag tänkte därför skriva lite om dem ändringarna jag gör och hur jag tänkte lägga upp min träning.

Tränings schema:
Måndagar gymma, hela kroppen. Vi har nämligen gym i min skola och på måndagar har jag faktiskt bara en lektion, så då blir det ju helt perfekt att gymma e1-2 timmar och köra på ordentligt då.
Sen planerar jag att jogga i ca 30 min 3 ggr i veckan också för att öka konditionen och förbränningen.

Andra förändringar:
jag ska sova ordentligt MINST 7 timmar varje natt.
Skuta dricka oboy (vilket är sjukt svårt eftersom jag typ är oboy beroende)
Äta nyttigare, mindre godis mer frukt, proteiner osv.

Jag hoppas och tror att detta kommer göra ganska stor skillnad faktiskt, framförallt på min hälsa men förhoppningsvis även på hur min kropp kommer att se ut. Vi får se hur mycket jag skriver om min träning och kost här på bloggen, kommer nog hålla mycket utanför då jag anser att det inte är så jätte intressant för er att läsa hur tunga vikter jag använder osv..

Igår var det alltså skoldag ett på detta år, tvåan alltså. Ska bli sjukt roligt men också läskigt eftersom alla är väldigt tydliga med att det kommer att bli tufft som attan. Jag är taggad för att det är en del riktigt roliga kurser, en del betydligt mindre roliga kurser och sen känns det som att studenten kommer närmre och närmre även om det är två år kvar så är det inte så långt. Det var riktigt kul att träffa alla i klassen och det är nästan som om det bara varit ett kort hästhov om man kollar på sammanhållningen och hur alla är mot varandra. Riktigt roligt! :)

Igår hade vi en sjukt rolig och inspererande föreläsning, jag har haft en föreläsning med honom tidigare i min förra skola och han var lika rolig. Föreläsningen handlade om droger men gled in på andra områden också som tex att det är bra med mål och att man med hjälp av mål kan hålla sig utanför trubbel och istället bli framgångsrik.

Idag då, vanligt schema ingen lugn och ro utan pang på med uppgifter och allt. Känner nu hur dåligt jag var behandlat mi. Hälsa på sistone och det märks nu när jag måste vara mer aktiv. Jag har i början på lovet sovit för mycket och ätit för lite, i slutet ätit mer normalt men sovit alldeles för mycket och däremellan kommer all alvedon jag stoppar i mig. Det tar på kroppen och jag mår riktigt risigt idag. Det gör även Jennifer det kanske är något virus och kanske i te mitt fel. Men det blir inget stall för någon av oss, tur att man har en mamma som kan hjälpa till med stallet när man är sjuk

Kram Caroline

Jag tänkte nu skriva i olika inlägg om olika minnen med Fire, hur dem kändes, vad som hände osv.

Jag tänkte skriva inlägg om lite olika minnen och hoppas att ni tycker det är roligt att läsa. Ni förstår nog inte hur mycket den här ponnyn betyder för mig och jag hoppas att ni förstår lite bättre efter jag skrivit dessa inlägg. Det kanske blir både jag och Jennifer som skriver i läggen eller så blir det bara jag som skriver dem, vi får se

Jag tänkte även passa på att berätta lite om teckningen jag ritade igårkväll, jag fick för mig att rita lite och det blev att jag ritade Fire. Jag är ganska nöjd faktiskt så därför visar jag den för er.

Jag börjar skolan på torsdag, skönt att börja med två dagar och sen får man helg. Känns skönt med fasta rutiner igen. Börja äta nyttigt igen, träna regelbundet, förhoppningsvis få något form av resultat av läkarna efter fler tester som görs i september. Jag är taggad på att få ett riktigt bra år nu. Ett roligt år men ändå fokusera ordentligt på lektionerna, skärpa till mig mer än vad jag gjorde i slutet på Ettan. Träffa alla mina klasskompisar igen som jag saknar något otroligt, dem flesta klasskompisar har jag inte träffat på hela sommarlovet. Istället har jag träffar nya roliga människor. i London, fan vad jag älskar den staden och människorna där. Men även hemma i Sverige. Lagt mycket fokus på mina vänner som är svåra att träffa när man går i skolan. Ja mycket händer på ett sommarlov, den största förändringen är att Fire har åkt till en ny tjej och att vi köpte Jade. Ett galet telefon köp som verkar vara ett riktigt bra köp. Tränarna tycker att hon är fin men det är mycket jobb med henne, det ska vi inte dölja. Det kommer ett långt inlägg som beskriver hur vi planerar att lägga upp hennes ridning och hur vi tycker det är att ha unghäst. Jag ska även nu när tankarna kring att ha lämnat Fire fått landa lite skriva ett inlägg om hur allt gick, hur det kändes. Visa er en låt som Jennifer hittade i samband med detta och hur mycket allt detta tar på en, försöka beskriva för er hur mycket den här ponnyn betyder för mig. Det kommer bli svårt och tårarna kommer nog rinna under tiden jag skriver. Men det får dem göra, jag försöker att inse att man inte är svag för att visa att man tycker att någonting är jobbigt. Man är stark som inser det. Jag har extremt svårt att visa mig ledsen, försöker alltid hålla tårarna inne på offentliga platser, bland folk. Något jag egentligen kanske borde jobba med.

Nu blev det här inlägget väldigt lyddigt men det blir väl så när jag inte bloggat på ett tag när det hänt mycket. Jag har inte orkat skriva ner mina känslor så nära inpå en så sjukt jobbig händelse, och det är tufft. Klart jag kan vara glad, skratta och njuta av livet men ibland så kommer smärtan som en käftsmäll ifrån tomma intet, då är det tufft och man känner hur mycket man saknar ponnyn. Fler inlägg kommer med mer info och tankar.
Kram Carro

Saknaden är stor, varje dag går jag förbi fires box, han är bakrundsbilden på min mobil och jag tänker på honom flera gånger om dagen, det är klart man saknar honom. Jag saknar honom galet, känner mig maktlös över hanns välmående, även om jag vet att han mår bra så känns det konstigt att inte jag kan pussa på honom och dubbel kolla att han mår bra.

Tårarna rinner lite då och då och jag älskar verkligen den ponnyn, han är underbar och den nya tjejen verkar också förstå det. Man ser på henne hur glad hon är över att ha honom, och det känns underbart. Att veta att han blir älskad, nu är han älskad av fler personer, för vi kommer aldrig sluta älska honom. Han är min prins, värdens underbaraste ponny som har hjälpt mig egenom väldigt mycket.

Jag älskar dig Esse Goldfire!!

Det här är faktiskt den tuffaste perioden i mitt liv. Igår (numera i förrgår eftersom klockan är 02.00 just nu) lämnade jag Jennifer, mamma och pappa Fire hos en ny tjej. Hon är en jätte gullig tjej och jag tvekar inte en sekund på att han kommer att ha det bra där, men klart det är tufft att lämna den ponnyn man haft i tre år, fyra månader och 10 dagar, och njutit varje dag av dem. Klart det varit tufft dem här sista veckorna och man har försökt njuta av tiden så himla mycket det går (där av den dåliga bliggningen).

Att se in i hans underbara ögon säga "hej då älskling" och sen vända sig och gå var nog det tuffaste jag gjort någonsin. Tårarna bara rann när jag stod där i hanns nya box och pussade på honom för sista gången på ett tag nu. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar den ponnyn, han och Shadow har varit med mig igenom det mesta, massa tuffa saker, många extremt roliga saker, ja allt under den tiden vi haft dem. Klart det kommer kännas tomt utan Fire. Jag har gråtit så mycket att tårarna är slut, igår fick jag vätskebrist av allt gråtande. Och dagen i stallet var sjukt tuff, se Fires box med en annan häst i, höra ifrån stall personalen hur Shadow hade sprungit och letat efter Fire i hagen i morse. Det gör ont att tänka på hur jag bara vände ryggen mot honom, att det var det sista jag gjorde. Man känner sig elak, det gör man..

Esse Goldfire har gett mig otroligt många minnen och har sin plats i mitt hjärta, för evigt. Jag älskar den ponnyn och det kommer jag alltid att göra