ortholms.blogg.se

Eftersom det idag är exakt två veckor sen vi lämnade Fire hos hans nya ryttare tänkte jag berätta lite om hur det gick till och hur allt kändes.

 

här är en låt ni borde lyssna på medans ni läser inlägget, den här klåten har betytt enormt mycket för mig under den här perioden nu när vi lämnade fire och även lite innan.

 

 

 

 

Vi skulle åka med honom ifrån stallet ca kl 4, vi var i stallet klockan tolv ungefär. Alla andra hästar fick vila, mamma och pappa skötte mockningen, allt fokus på fire helt enkelt. Vi pysslade med honom en massa, borstade, satt i boxen och bara klappade honom, kramade honom filmade en del av det. under hela dagen rann tårarna en hel del. Jag försökte hålla dem inne, ville inte visa mig svag för alla andra i stallet men det gick inte. Klart det inte gick tiden med ponnyn jag haft i tre och ett halvt år nästan hade jag bara några timmar kvar med. Folk var förstående och jätte snälla men jag höll mig mycket undan när det började närma sig och vi fixat alla "måsten" packa med alla hans grejer i bilen och packa höet han skulle ha med sig så att dem kunde vänja in honom på deet nya succsesivt. när allt sånt var klaoch vi borstat honom och så, då tog vi ut Fire till hans utebox där det inte var några människor och vi bara satt i boxen brevid honom och erättade för honom hur mycket vi älskar honom ch hur vi alltid kommer göra det, även när vi inte är med honom och han är en bit bort. tårarna rann ostoppbart, mamma filmade lite när vi satt där inne och kelade med honom, vi filmade hans när han sparkade på framdörren när vi stod en bit bort istället för nära honom som han alltid gör. Fan vad jag saknar dem där sparkarna på boxdörrn, förut kunde dem göra en tokig och men nu när man inte hör dem länge så saknar man dem, man saknar allt med honom. den ponny har och fortfarande äkskar jag så otroligt mycket och deet var en så sjukt tuff dag, det går nog inte beskriva hur mycket ponnnyn betyder för mig. inte utan att skriva en kortare bok om hur mitt liv sätt ut dem senaste fyra åren.

 

 

 

sen var det daxs att ta in honom i stallet och sätta på hon transportskydden och sen lasta. Tiden bara rann iväg och man önskar att man kunde pausa tiden och vara där i några hundra timmar till. Mamma fick lasta, varken jag eller Jennifer klarade det. Sen var det en timmes bilfärd till hans nya stall. i bilen satt vi alla och visste inte riktigt hur vi skulle hantera allting, pratade lite om första gången vi såg honom och lite vad vi gjort under tiden vi haft med honom.

 

Sen var vi framme, hans ägare och den nya tjejen som nu har honom kom ut, tjejens mamma. vi hälsade och försökte vara så glada och trevliga det gick. Mamma fick lasta ut honom eftersom jag hích syrran inte hade klarat av det, lasta ut honom och veta att han inte skulle tillbaka hem hade inte gått. Vi bar grejerna till stallet, sadeln, täcken och aa allt han skulle ha med sig helt enklet. sa hej till stallägaren, ställde in honom i boxen. sen stod vi och pratade lite med dem, berättade hur vi lagt upp våran träning, hur vi gjort med klippning och badning eftersom han är rädd för slangar och klippmaskiner. sen vaar det dags att säga hejdå till Fir. Mamma berättade att vi gjärna ville ha lite tid själva med Fire, så jag och jennifer gick in i boxen, kramade honom oc pussade honom så mycket det baara gick. Under tiden kom en trevlig tjej fram och frågade om det var vi som skulle flytta dit, vi sa då att vi bara lämnade ponnyn till en ny tjej som ska vara här med honom. hon kunde inte missa tårarna som forsade och iursäktade sig snällt för att hon störde. Jag och Jennifer stod där ett tag och sen pussade vi honom en sista gång och gick ut ifrån stallet, vi vände oss inte om, tittade inte tillbaka...jag ska berätta för att det var det tuffaste jag gjort. vända ryggen till ponnyn man älskar så mycket och veta att vi skulle åka därifrån det var tufft, utanför stallet pratade vi lite med dem nya och hans ägare. Ägaren sa en så fin sak som gjorde att det inte gick att hålla tårarna inne hon sa "tack för allt ni gjort för honom". Hon grät eftersom hon förstod hur det kändes, jag såg nästan en tår i den nya tjejens ögon. Sen kramade vi alla och gick till bilen. Jag hoppade in och sa bara till pappa,"kör, kör fort innan jag ångrar mig och hoppar ur bilen" och sen forsade tårararna. Jag ringde Vendela (en av mina bästa vänner som också jobbade i stallet den dagen) och bad henne pussa på Shadow ifrån oss, hade jag kunnat teleportera mig så hade jag genast suttit i hans boxa och bara kramat honom.

 

När vi kom hem så kände jag mig bara tom, jag hade knappt ätit på hela dagen och ville inte ha mat heller. Jag la mig faktiskt i sängen direkt och grät mig till sömns, jag sov några timmar sen kom pappa och i princip tvingade mig att gå ner och äta lite. efter det hade jag så jävla ont i huvudet, jag hade vätskebristg pga allt gråtande. så jag hällde i mig ett stort glas vatten med två resorb i. sen tog jag en B&J och "tröståt" den till en serie. sen sov jag så gott det gick, men jag vaknade otroligt många gånger av en hemsk mardröm som bara fortsatte spelas i mitt huvud, jag tänker faktiskt inte ens berätta för er vad som hände i drömmen, det var alldeles för hemskt för det.

 

Det tog ett tag för mig att skriva det här inlägget eftersom jag var tvungen att pausa några gånger för att Torka bort tårar ifrån tangentbordet och blinka bort tårarna ifrån ögat så att jag kunde se vad jag skrev. när jag tänker på den här dagen så är det som att en film spelas upp i mitt huvud där jag känner exakt hur den dagen var, det är tufft. Jag saknar honnom fortfarande väldigt mycket och det kommer jag nog alltid att göra.

 

 

kramar Caroline