Att vilja mer än vad man klarar av!

Det är en sak som jag har väldigt mycket problem med, jag vill så jädrans mycket, men det finns inte hur mycket tid som helst. Man har skola, hästar och sen måste man ta hand om sin hälsa genom att äta, träna och sova bra. 

Jag är en person som vill jävligt mycket, jag vill leva livet men också åstadkomma och lämna någonting som känns viktigt efter mig. Jag vill inte vara en typical Svensson Svensson som sitter på ett kontor 8-17 och sen åker hem till barnen och lagar middag för att sen köra dem till det ens och det andra. För att sedan själv hinna rida några gånger i veckan och kanske om man har tur hinna till gymmet nån gång i bland också. Det är inte jag, inte alls. Jag vill som jag sa tidigare göra någonting viktig, någonting som känns viktigt och ha roligt som fan samtidigt. 



Jag älskar citat som motiverar och inspererar! 

Jag vill så mycket, jag vill rida hästar hela dagarna och bara trimma häst efter häst, men jag vill också kunna pyssla om mina hästar och se till att dem får det lite extra bra. Jag vill testa att köra MMA, jag vill plugga mer så att det går ännu bättre i skolan. Jag vill starta egna företag (japp jag vill ha flera). Jag vill kunna ge mer kärlek och tid är mina vänner. Jag vill så otroligt mycket. 

Om det fanns ett magiskt piller som man kunde äta så man slapp äta och sova och hade hur mycket energi som helst, då hade jag nog varit den första i kön till att få testa det. Jag vill så mycket att det kliar i kroppen.

Kram Caroline 


Yades utveckling!

Nu har vi haft Yade hos oss ett tag, vi visste att hon var efter i utbildningen redan innan vi fick henne, men kanske inte riktigt så mycket som vi först trodde. 

Redan första gången vi såg henne longerad lite i grimma efter att ha åkt många timmar ifrån Belgien såg vi potentialen i henne, hennes bakben är otroliga. Och det fick vi bekräftar efter endast några dagar när personer som sätt henne när vi satt på henne första gången frågade tjejen som hjälpte oss att hitta henne om hon var till salu. Att hon rör sig fint och är fin i modellen har vi aldrig tvekat på. Det som vi ganska tidigt skulle se var det hon låg mer efter än vi trodde och också är bland det viktigaste som ska fungera när man rider dressyr är att hon skall kunna ta stödet i bettet. Att hon skall söka sig fram till betet och vilja ha kontakt med tygeln. I början fanns detta inte på kartan utan vi fick inte ta henne i munnen alls, rida med slappa tyglar var det som gällde första gångerna.



Hur vi på bästa sätt skulle lösa det här problemet eller vad man skall kalla det fanns det många olika åsikter om. Ifrån en tränare fick vi höra att vi ska korta tyglarna tills det är kontakt även om hon går bakom och att hon sedan kommer lära sig att det är bekvämare att ta stödet med nosen i framme i Lodplan. En annan sa att man skulle rida på och att det skulle komma eftersom. Sen började vi longera henne innan vi red för att hon skulle bli av med energi så att man kunde få henne att slappna av lite. Och det här är den lösningen som har fungerat. Med våran tränares och våra egna uppfattningar är longering det som fungerar. Nu menar jag inte att vi longerar ändast, men vi longerar innan vi sitter upp och rider. På så sätt när vi rider får vi driva fram henne till handen, vilket inte hade fungerat om man inte longerar innan, för då hade hon haft på tok för mycket energi och flugit in i väggen.

Vi och våran tränare ser nu efter dem månaderna som hon varit hos oss att det här är helt rätt väg att gå med henne. Hon har börjat ta stödet så mycket bättre själv. Att hon ska ta stödet är näst in till det ända vi jobbat med eftersom det är så himla viktigt, hur ska man annars kunna få hästen att rida högre skolor om man inte får ta den alls i munnen. Våran tränare som vi tränar för nu har inte varit med från första början, utan hon hade kommit en bra bit innan det när mamma och jag och Jennifer hjälpte varandra. Och att våran tränare på senaste träningen sa att det är som en helt annan häst, det tycker jag är ett jävligt bra kvitto på att man gjort någonting rätt. 

Jag glömmer ibland bort hur hon var i början och tänker att det inte gått så mycket framåt som det egentligen gjort, sen ser man ett foto eller en film, då ser man hur stor skillnad det är på deb här hästen. Hon är inte utbildningsmässigt som en sju åring, eller sexåring (som hon gills som eftersom hon haft föl) men jag tror ändå på den här damen, jag tror att hon kommer att fortsätta utvecklas och när hon tar stödet på rätt sätt i alla lägen och inte knycker av nacken och lägger sig bakom, då kommer det nog gå fort, för lättlärd det är hon.

Kram Caroline

Konsten att hitta rätt sadel!

Vi alla som rider och har egen häst har säkert minst en gång märkt hur stor skillnad det är på att rida i en sadel man sitter bra i och trivs med, jämfört med en sadel som inte ger det stödet man är ute efter och är obekväm. Jag fick för någon vecka sen sitta lite på en häst i stallet och ojoj vilken underbar sadel hästen hade, om jag inte mina helt fel så var det Erreplus Adelinde, alltså sadeln Adelinde har varit med och utvecklat. Och den sadeln var helt underbar att sitta i, jag tror nog att det var den skönaste sadeln jag någonsin suttit i.. Dock hänger ju priset med uppåt ju bättre och skönare sadel det är, tror att man hittar sadeln för ca 30.000 svenska kronor. Inte helt billigt, men kanske en bra investering i sin och hästens utveckling.




Sen att sadeln måste passa hästen tycker jag är ännu viktigare än att jag sitter bra i sadeln. En sadel som inte passar hästen till 100% resulterar tyvärr ofta i ryggproblem för hästen vilket kan sätta rätt stora käppar i hjulet. Därför tycker jag prio ett när man ska köpa en sadel är att hitta em sadel som passar hästen så bra som möjligt. Hur ska man hitta den bästa sadeln för hästen då? Jo jag tycker att man alltid ALLTID skall ta hjälp av en sadelprovare, testa många många sadlar med henne eller honoms hjälp och sen hitta den sadel som passar hästen och ryttaren bäst.

Jag brukar tänka att man är ett team, man ska hitta en sadel som är så bra som möjligt för båda parter för att få så bra resultat som möjligt. 

Kramar Caroline 

Bröllop!

Nu har det jag länge länge längtat efter inträffat, min kära vän, extra mamma, förebild, ja listan kan göras lång, har gift sig. Igår var det alltså bröllop, och det var verkligen jätte fint.

Jag är så otroligt glad för Cissi och thed, och man ser verkligen hur kära dem är. Sen att jag älskar bröllop gör det hela så mycket bättre. Det blev en lyckad kväll och man har fått lite nya vänner, verkligen kul.


Min outfit.


Fina brudparet.

Rolig fest med vissa vuxna som kanske inte riktigt hade koll på alkoholintaget ;) hahah, när man har knäppt upp skortan och satt slipsen på huvudet så har man fått i sig en del. men sköna folk från många olika hörn av Sverige. Och framförallt var det roligt att få träffa Thed, som jag faktist inte hade träffat innan.

Kram Caroline 

Spännande fredagskväll!

Idag blev det en lite extra spännande fredagskväll. Den spenderades i stallet...Såklart. 

Jag började rida Shadow och han var sååå otroligt fin, han var mjuk och fin och hande bra energi. Jag ret mest lösgörande och kollade att allt fungerade. När jag var klar fick jag äran att hoppa upp och prova en ny höst i stallet, en jätte fin dressyr häst men som inte är den lättaste, en känslig häst med mycket energi, vilket gör honom svår, men han var en fin iväg trevlig häst, sen tar det ju ett tag för mig som ryttare att hitta knapparna på hästen, det tar ju lite mer än lite skritt och trav innan man som ryttare kan göra sitt bästa. En fin och trevlig häst och en super trevlig ägare :D




Söt är han också 

Kramar Caroline

Måndagens träning - Yades perspektiv!

Matte Caroline hade ridit min storebror, eller lillebror Shadow, vad ska man säga, han är ju nästan 20 år äldre än mig, men han är ju ändå mindre än mig. I alla fall så hade matte Caroline ridit honom så matte Jennifer hjälpte henne och gjorde iordning mig tills hon kom tillbaka. När Caroline kom så gjorde hon mig klar, sen fick Caroline och Jennifers mamma leda fram och longera mig. Sen kom Carolines tränare Sussi och då hoppade Caroline upp.

Ibörjan blev det lite jobbigt så kag visade matte att jag va ett sto och backade runt ett tag, men matte är så envis och konsekvent så hon drev fram tills jag lyssnade, vilket jag gjorde efter ett tag eftersom jag insåg att matte skulle vinna. Matte började trava längs fyrkanten och styra lite vägar, jag har blivit bättre och har börjat förstå att matte vill att jag ska ta stöd i bettet. Matte och jag gjorde några tempoväxlingar i traven och jag lyssnade ganska bra, jag börjar till och med förstå att jag ska trava långsammare när matte rider lätt långsammare. Efter ett tag började vi göra lite skritt-trav-skritt-trav över gångar, i början bet jag tag lite i bettet och lyssnade inte när matte försökte bryta av, jag menar matte HALLÅ, jag vill SPRINGA INTE GÅ. Varför ska man gå liksom? Men åter igen så är matte envis och bara sitter där med spänd mage och Proar och tar lite mer kontakt i tygeln. Så det var väl bara att säga JAJA MATTE jag skrittat några steg då, om jag får trava igen. 

Här skrittar jag och matte lite


Vi började även med lite skönkelvikningstänk, jag börjar faktiskt fatta lite, Ibörjan var det ju lite konstigt, liksom varför ska man korsa benen medans man springer, det är ju jätte konstigt. Men man ska ju vara fin och dansa när man rider dressyr tydligen, så då får jag väl dansa då. 

Efter passet fick jag godis och massa beröm av både Sussi och matte, Sussi sa till och med att jag var som en helt annan häst än i början. Då blev matte glad, jag förstår inte riktigt varför matte blir glad för att jag är som en annan häst än mig själv, jag menar jag är jag. Då förklarade matte att det var possetivt, att jag hade utvecklats och blivit bättre, en duktigare mig helt enkelt.


Unghäst som ung ryttare!

I ponnyakuten igår sa en unghäst beridare att hon inte tyckte det va bra att köpa en unghäst till unga ryttare. Det är en åsikt jag delvis delar med henne. Då tänker ni "jaha, hur går det ihop? Ni är ju unga och har köpt en unghäst." Jo jag skulle inte kalla mig en oerfaren ryttare, jag hade ridit många olika hästar och ridit väldigt mycket innan vi gjorde valet att köpa en unghäst. Jag hade ridit andras unghästar(eller ponnyer) innan och visste hur det var och kände att det är någonting jag skulle klara av. Vi hade dessutom en bra backup plan, flera olika tränare som kunde hjälpa oss om det skulle bli för mycket. Folk har gett mig och Jennifer lite kritik för detta, men då vet dem inte vad vi har för erfarenheter kring unghästar och hur erfarna ryttare vi är. 


Min lilla bebis som har utvecklats så mycket.

Det viktiga när det gäller om man klarar av unghästar eller inte anser jag är hur duktig man är på att rida. Jag har sätt vuxna människor som inte borde ha ubghästar för att den inte kan rida, och då klarar jag och Jennifer ungstar betydligt bättre en dem vuxna jag sett som inte klarar av det. så att unga inte borde ha unghäst är att dra alla över samma kam. Det finns unga ryttare som klarar det mer än bra och så finns det vuxna som inte klarar det.

/Caroline 

Så kul jag hade det!

Hallå! Shadow här ni vet den där busiga vita lilla ponnyn som alla tror är gammal men nej vad fel alla människor har. Jag är inte alls gammal jag är smart. Det jag menar är bara att ni människor inte alltid ska dömma oss hästar efter hur vi ser ut i boxen, hur gamla vi verkligen är och så för det är psyket och vår fysiska hälsa som är det som gör oss till oss. Som jag tillexempel jag tycker att det är jätte skönt att vila och ligga ner men jag kan springa, tro mig!

Oftast så brukar vi hästar behöva göra det matte vill och ibland går det ihop med vad vi vill göra. Men idag va en konstig dag från min sida, jag visste inte alls vad jag ville, jätte jobbigt.

Matte började fixa med mig och borsta och så sedan flög en stor filt helt plötsligt på mig och kort efter fick jag en metallpinne i munnen. Jag har faktiskt inte något emot varken pinnen eller filten, filten håller mig varm och pinnen är betydligt skönare i munnen än vad andra konstigare metallpinnar är. Filten var ganska tunn så det betydde ridning vilket gjorde mig glad. Matte hade faktiskt tagit in mig en timme innan jag brukar få mat utan att jag fick någon mat så tur var det att hon gjorde mig glad med ett ridpass och inte bara ett ridpass nej ett ridpass ute i snön!! *LYCKA*

Matte hoppade upp på mig väldigt smidigt trots att hon börjar bli gammal.. Haha Nää jag retas bara. Vi började skritta mot galoppbanan och allt var frid och fröjd. Sedan börjar det hända massor av läskiga saker. Hund skällde, en gubbe gick runt och hade nån glansig skiva som han bar på, det prasslade lite överallt och det lät konstigt framför mig. Jag ville inte alls va kvar, jag ville tillbaka till stallet och det snabbt! Men matte va envis hon övertalade mig tillslut med lugnande ord och några tryck med hennes ben. Tillslut kom jag till trygga marker, jag var på galoppbanan som var täckt av vit härlig mjuk snö, denna underbara syn!

Först började vi med den tråkiga skritten, alltså vad är det med er tråkiga människor och skritt..?? Trav och galopp är mycket roligare varför förstår ni inte det?? Men trots att jag försökte trava flera gånger skrattade bara matte lite och sa åt mig att skritta igen.. Hon kallade mig för söt.. SÖT!! Jag va inte söt jag va PIGG och TAGGAD! Vad är det min tröga matte inte förstår egentligen??

Efter ett tag så blev detta joggingpass mycket roligare, traven gjorde jag snabbare än vad matte ville och det ledde tillslut till galopp. Här hade matte dock inget riktigt att säga till om utan jag började lugnt och sedan utan att hon märkte av det så ökade jag min fart.  Det va så kul!! Matte lät mig faktiskt galoppera på snabbt trots att hon inte hade någon sadel vilket gjorde mig glad. Inte bara för att jag fick springa utan också för att hon litade på mig! Efter en del tråkiga övergångar och roliga igångsättningar så var det dags att trava av och gå tillbaka till stallet.. TRÅKIGT.. Men sen kom jag på att det mest underbara väntade på mig i boxen MAAAAT! Jag ökade skritten och väldigt snart var jag tillbaka vid boxen.. Matte Caroline var dock jätte långsam på att mocka så jag fick stå och vänta på MAT förstår inte hon hur taskig hon var?? Asså hon bad inte om ursäkt och hon stod och hade det roligt medan jag VÄNTADE PÅ MAAAT! Asså så taskigt!

Efter inte allt för länge så fick jag äntligen gå in i boxen och äta. God betfor! God kraft och god men lite tråkigt Hö. Efter ett tag så kom min intelligens fram som jag tidigare pratade om.. Ni förstår inte hur smart jag var.. Jag la mig ner och fortsatte äta.. Förstår ni?? Jag låg ner och åt.. Hahaha jag är ju så smart, asså fattar ni vila och äta samtidigt, vilken annan dum hästjävel i stallet är så smart ja inte en enda.. HAHAHAHA *Jag är ju bara bääst*
Här ser ni hur smart jag är!

Ja det var väll det som hände idag för min del förutom att jag stod i hagen och i boxen och mös med mitt täcke. Trots att min energi ansågs vara gullig för det fick jag höra ett flertal gånger så verkade matte ha det jätte kul och det hade verkligen jag också så det var en jätte bra dag för både mig och matte Jennifer!

Piggelin!

Shadow var riktigt pigg i förrgår när jag red honom, direkt när jag kom in i ridhuset blev han taggad och glad, han såg nämligen hinner det första han såg. Det var en tjej som hoppade lite och shadow hoppades nog på att få vara med. 

Han va så pigg och glad hela passet och jag satt typ och skrattade samtidigt som jag red, vi gjorde lite byten och SHIT vad han taggade, sötnosen. Helt underbart att min 26 åriga ponny är så pigg som han är, det värmet verkligen. 


Mitt ingen serie med massa olika hopp i luften som inte går att förklara.

Det var väldigt väldigt roligt att rida på piggelinen i alla fall, och jag blir fortfarande helt varm när jag tänker på det :) 

Kram Caroline 

Kosttillskott

Kosttillskott är någonting som blir vanligare och vanligare inom träningsvärlden. Jag personligen tar ett proteinpulver efter att jag gymmat. Nästa veckan på idrotten skall vi ha teori om dopning och fick i läxa att kolla på ett klipp innan dess. Jag tittade nyss på det klippet. I klippet fick jag veta att det är en stor brist på kontroller av just kosttillskott i sveriga samt att det i vissa fall finns ämnen i kosttilskotten som inte står på innehållsförteckningarna. Klippet kan ni titta på här och är ca 6-7 min långt. http://www.youtube.com/watch?v=LOqy0DNpEbg

Jag tyckte att det här va väldigt intressant och märkligt, på dem proteinpulvrerna jag har står det klart och tydligt att det inte finns ämnen som är dopning, samt att dem inte hanteras i fabriker där dopnings ämnen hanteras. Ska man inte kunna lita på det? Ska man vara rädd för att oka dit på dopningstest för att ett företag kanske ljuger om vad dem stoppar in i sina produkter.




Jag börjar tro att kosttilskott vid träning kanske är en trend som ibland hypas lite väl mycket, jag börjat fundera på om det är värt det, personligen tycker jag att proteinpulver efter träning ät bra för att kunna få i sig nödvändigt protein efter träning, då jag tycker det är krångligt att ta med sig t.ex. En banan i väskan som inte håller sig så fräsch osv. Proteinpulvrert gör också att jag får i mig välbehövlig vätska efter träningen. Men jag måste erkänna att dethär klippet gav mig en tankeställare, kanske dags att fundera på vad man egentligen stoppar i sig, är det någonting man behöver? Speciellt dem som tävlar borde ta en extra funderare.

Dock tycker jag att dethär för jävligt att man inte kan köpa någonting i en affär och vara säker på att det inte är andra saker i det än vad som står på förpackningarna. 

Vad har ni för åsikter? /Caroline 

Ridsporten är ett känsligt ämne!

Ridsporten är ett känsligt ämne att prata om, det är känsligt när folk som inte vet någonting om ridsporten ska skämta om den. Som säger att ridsporten inte är en sport, eller att vi "leker med maten".. Det är känsligt, det är dessutom väldigt fel när vi reagerar och det är dessutom "töntigt" att vi tar åt oss när folk pratar om att häst kött är mat, eftersom det visst är det, man kan köpa hästkött i många affärer, men det är känsligt att prata om. För för oss är hästar inte mat, för oss är hästar husdjur och kompisar på samma sätt som en hund eller katt, och någon som har en hund eller katt skulle nog aldrig få för sig att äta just en hund eller katt. Så det är en känslig sport vi håller på med, men varför? 

Jo för att det är både en sport och levande djur vi håller på med. Det blir därför dubbelt så känsligt, även inom ridsporten blir det känsligt att prata om, det blir känsligt att ge kritik till varandra. Inom till exempel fotboll så har olika fotbollspelare olika tekniker, när man kritiserar en fotbollsspelare så handlar det om att hjälpa dem bli bättre. Inom ridningen är det djur vi håller på med och kritiken handlar oftast om att vi gör fel och att det då påverkar hästen negativt. Om man andvänder en teknink som följer reglerna men inte är det som är "rätt" inom t.ex. Fotboll så kommer folk säga att man kan förbättra sig genom att ändra tekniken till "rätt" teknik. Inom ridning när man får kritik handlar det om att man får kritiken att ändra sin teknik till "rätt" teknik, dels för att bli bättre men framförallt för att om man rider "fel" så är det taskigt mot hästen. man kan inte behandla en fotboll illa eller fel, det kan man med hästar. Därför är det känsligt att prata om ridsporten jämfört med en annan sport.

Det är alltså känsligare att prata och kritisera om/inom ridsporten än om/inom andra sporter. Varför kan vi inte ändra vårat sätt att se på det. Se att var och en kan ansvara för att sin häst mår bra och istället om man ska hjälpa göra det för att förbättra ryttaren och inte för att man tycker att ryttaren är "taskig" mot hästen. Jo det kommer aldrig gå för vi har mer känslor när man pratar om djur än andra sporter. Djur är ett känsligt ämne..


Jag har märkt att när det gäller unghästar får man ännu mer åsikter, och olika åsikter. Vissa tycker att man ska ta det jätte lugnt, andra att man ska "snabba" på det hela och rida mer och lära hästen snabbare. Jag tar åt mig det jag tycker låter bra och rätt, och dem som säger saker jag tycker låter fel eller dåligt, dem sakerna struntar jag i helt enkelt.

Håller ni med? /Caroline

Att vara sjuk

En sak som jag tror att många hatar är att vara sjuk, man orkar ingenting man kanske har ont och allt är bara jobbigt. Nu är det tyvärr så att jag är sjuk hela tiden och har varit det i runt tre månader, tror att det faktiskt är mer än tre månader.

Jag har haft ont i huvudet varje dag under denna period, och nästan konstant. Jag har självklart gjort läkarundersökningar och där har de hittat olika saker som kan vara orsaken men man är inte riktigt säker. Det vi vet är i alla fall att det inte är någonting farligt så pass att det är någonting i hjärnan som är fel eller att jag har något allvarligare virus. Jag har röntgat och tagit ryggmärgsprov och de hittade ingenting konstigt.

I dagsläget har huvudvärken blivigt lite svagare och jag mår bättre. Jag har för första gången på väldigt länge varit i skolan någorlunda normalt och jag har börjat testa att rida för att sakta börja komma igång igen. Anledningen till att jag inte har bloggat här är för att jag just varit sjuk och inte har gjort så mycket. Jag har inte ridit och därför har jag inte alls haft lust att skriva om hästarna. Men nu är jag tillbaka på hästryggen lite då och då i alla fall så få börjar jag blogga också!

Myskläder har använts flitigt!

Kram Jennifer 


Gårdagens ridpass - Yades perspektiv

Matte Jennifer gjorde iordning mig medan matte Caroline gjorde iordning Shadow. Sen gick vi ut till ridhuset, då ledde matte Jennifer fram mig medan Caroline ledde Shadow som bara skulle gå lite, sen när jag och Jennifer gått varv efter varv efter varv som va sååå tråkigt så kom äntligen matte Caroline och jennifers pappa Hasse ut till ridhuset och hjälpte matte Jennifer att sätta fast inspänningarna och sätta longerlinan rätt. Och då tyckte hag att dem va långsamma så jag försökte gå, men då sa dem gång på gång åt mig att vara stilla. sååå tråkigt. 

Jag har lärt mig att stå stilla tillräckligt länge för att en bild skall hinnas ta också.

När matte Jennifer longerade mig var jag pigg och glad och började gallopera några gånger fast jag egentligen skulle trava. Jag fick beröm av en ny tjej i stallet också, hon sa att jag va jätte fin. Då blev både jag och mina mattar jätte stolta. När matte Jennifer longerat klart kom matte Caroline och skulle rida. I början var jag väldigt pigg och ville mest tävla mot den andra hästen i ridhuset och springa fortast. Det tyckte inte matte, hon ville att jag skulle vara lugnare och fokusera på arbetet istället. Så hon började göra massa skrittövergångar, vilket jag tyckte var så tråkigt så jag försökte strunta i hennes proande och förhållningar i tygeln, men matte är envis och tydlig och ger sig inte förens jag lyssnar rätt. Så det var väl bara att lugn ner sig och lyssna då..efter ett tag insåg jag att jag va tvungen att lugna ner mig även i traven och gjorde då som matte ville. Sänkte mig fran till bättre och tog stöd i bettet som jag inte brukar göra när jag är för pigg. Så då blev matte jätte glad och nöjd med mig. När jag hade varit duktig ett tag avslutade matte ridpasset och då fick jag massa klappar på halsen och pussar på mulen.

Här fick jag klappar på halsen efter passet.

-Yade 

Självkänsla

Nu tänkte jag skriva ett inlägg som förmodligen kommer glida iväg på lite olika spår, men det jag tänkte skriva om är alltså självkänsla och lite liknande grejer, sen är risken stor att det glider iväg en aning och att en del andra grejer hittar in under här inlägget också.

Självkänsla är någonting som påverkar en människa jätte mycket, det har jag själv märkt av. Ens självkänsla går upp och ner men jag hoppas att alla strävar efter att älska sig själva och tycka att man duger precis som man är, sen om man vill bli bättre på något betyder inte att man vill förbättra sig själv eller hur? Man vill förbättra en kunskapa och egenskap hos sig själv, och förhoppningsvis så älskade man sig själv redan innan man blev bättre på någonting.

Tror man borde tänka såhär, det går inte att imponera på alla, men man ska göra sig själv nöjd.

Har man en bra självkänsla så klarar man av det mesta i livet är min åsikt/teori eller vad man vill kalla det. Om man älskar sig själv så är det lättare för andra att älska en, brukar man säga. Om man har en bra självkänsla så är man gladare och nöjdare med livet. Någon som inte älskar sig själv kan inte glädjas åt livet är min åsikt. Jag har inget magiskt recept på hur man får en bra självkänsla, och helt ärligt så har jag inte den bästa självkänslan heller, men den är bättre och blir bättre och bättre hela tiden.

Alla borde älska sig själva, ni är fina precis som ni är.

Kram Caroline


Klar med religionen :D

För två dagar sedan kände jag att jag hade glömt något och jade rätt, en hel religions uppgift skulle in ikväll och jag hade inte börjat, nu i två dagar har jag kämpat med den och han klart bara 1 timme och 32 innan den skulle vara klar, skönt som f*n att jag hann. 




"Firade" med lite toast och te och nu är det dags att ställa klockan på 6 imorgon bitti, eftersom jag skall gymma innan skolan börjar.

Godnatt och kram / Caroline

2014

2014 är ett spännande år, mycket spännande som händer detta år. Så jag tänkte berätta för er om lite planer och mål för vad som händer 2014.

Nu i februari så händer en jäkligt rolig grej, en faniljevän och grymt stor förebild för mig ska gifta sig. Det här är en kvinna som lyckats i livet, hon har lyckats med sin karriär, och mycket andra grejer. Därför är hon em stor förebild för mig och därför är det helt underbart roligt att hon nu har hittat kärleken och ska gifta sig, och att vi får vara med och dela hennes dag är helt fantastiskt. Dags att börja något att ha på sig kanske? 

Lite inne på denna, är nog dock i kortaste laget..

Min brylling (avlägsen släkting men har en bra vänskapsrelation) ska få sitt andra barn, så roligt. Älskar hennes son och att hon ska få ett till barn är så roligt. 

Sen i december händer det, den stora dagen, jag och syrran blir 18 år. Och förhoppningsvis hinner jag ta körkortet också innan det blir 2015. Så därför blir det nog rätt mycket övningskörningar deg här året, man vill ju ha körkortet så fort som möjligt när man kan ta det.


Det är dem stora grejerna som inträffar 2014. Sen har jag många planer som kan bli stora, eller små. 

Yade ska utvecklas och tränas mer, hon gilla nu som en 7åring men är bra efter eftersom hon haft föl och var väldigt lite utbildad när vi fick henne. Träningen ska börjas ta mer på allvar, hon har blivit starkare och bättre sen vi fick hem henne, men hon har en lång bit kvar. Kanske kan man starta några lätta tävlingar så hon kommer ut och lär sig hantera den världen också.

Don, jag har planen att rida honom lite mer och planen är också att starta några tävlingar. Tänkte i L:A nivån och kanske någon Msv:C, men det får tiden avgöra.

Skolan, jag har varit mycket sjuk som har gjort att jag kommit efter i skolan. Nu har läkarna äntligen givit svar och hoppas att jag kan få läkemedel som hjälper lite i alla fall. Men jag ska i alla fall satsa ordentligt på skolan nu, höja så många betyg som möjligt.

Träningen: jag planerar att starta ett superiorrace i sommar, och måste därför träna som attan för att klara det. Mitt mål är även att träna mer i syfte att förbättra min kroppsliga förmåga viker också kommer hjälpa inom ridningen.

Vad händer under erat 2014?
Kram Caroline

Livet med unghäst!

Nu har jag och Jennifer fått känna på det här med unghästlivet och tag och jag tänkte jämföra det lite med hur livet med en äldre och mer utbildad häst är. Många tror att den stora skillnaden är ridningen, och delvis är det fel. Självklart rider man BARA grunder och ett ridpass kan ofta bestå av att man vill få hästen att ta ett korrekt stöd i nätter och i handen, eller att hästen ska fatta galopp eller fatta rätt galopp. Medan på en äldre utbildad häst kan dressyrpassen kanske mer bestå av att träna på skolor och andra mer svåra grejer. Man utvecklas som ryttare på olika saker, på en äldre och mer utbildad häst lär man sig att rida olika saker och man kan ha tänket att "hästen lär ryttaren med tränares hjälp" många gånger. När man rider unghäst så utvecklar ryttaren att man blir stadigare i sitsen och handen, då det är väldigt viktigt på ubghästar. Man lär sig också att andvända finare hjälper om man sitter på en känsligare unghäst. Men framförallt lär man sig att känna av hästen, i vissa fall är unghästen jätte spänd och stressad och då får man försöka lugna ned unghästen, fem minuter senare kan häste vara trött i kroppen och huvudet och inte riktigt förstå vad du vill. Då får man kanske göra större hjälper för att hästen ska förstå vad man vill. Med en äldre häst så är hästen i humör och känslighet oftast väldigt jämn, det kan vara lite skillnad ifrån dag till dag men den har oftast ert normalläge. Det har inte unghästar, dem har inte hittat sitt normalläge ännu och därför kräver det mer av ryttaren att den ska vara med både i kroppen och i huvudet. 


En gammal bild på prinsessan, vi långerar henne oftast innan vi rider då vi vill ha henne lite trött så att vi kan jobba på att hon ska ta stödet i bettet istället för att hon bara springer.

I hanteringen är det väldigt stor skillnad, man måste lära dem det mesta och vänja dem vid saker som dem tycker är lika konstiga som om vi skulle hoppa fram på huvudet ungefär. Att slänga på ett par benskydd är någonting vi inte tänker på som någonting märkligt, i början så blev yade väldigt frustrerad och förstod inte vad det var för saker hon skulle ha på benen. Samma sak med täcken, det är någonting vi ovanliga fall bara slänger på, det funkar inte riktigt så med unghästar, dem tycker ofta att det är väldigt läskigt i början. Och detta gäller allt nytt, det kan vara att gå in i spisplattor, att tränsar kan ta upp till 5-7 minuter vilket i vanliga fall tar ca 1 minut.

Shadow, hästen jag kan innan och utan.


Vad är skillnaden i stort då? Jo allt med unghästar tar längre tid, för att dem ska vänja sig vid saker så behöver man upprepa och upprepa, i början lyfte vi hennes hovar flera gånger på en dag, nu ändats när vi ska kratsa hovarna eller liknande, eftersom hon nu är van. Det tar ganska mycket längre tid och är mycket mer jobb, mer än vad man tror skulle jag nog säga. Jag och syrran har hjälpt till med andras unghästar och visste därför innan vad det hela gick ut på och hur mycket jobb det skulle bli. Men jag tror inte man kan förstå hur mycket jobb det faktiskt är om man Inter har "testat" själv eller sätt det på nära håll. Det är absolut värt det mera det tar längre tid och är mer jobb.

Kram Caroline

Blev några veckors bloggpaus!

Det blev några veckors bloggpaus pga. Att jag och syrran behövde ta lovet till att vila upp oss osv. Men nu ska det börjas blogga ordentligt egen. Förhoppningsvis också mer och bättre än någonsin. 

Jag hoppas ni har haft en bra jul och början på året. 



Våran fina rislykta som vi släppte iväg på nyårsafton.

Kram Caroline


Brunish!

Nu är man brunette också, hahah shit vad det känns konstigt och ovant. Dock kul att inte ha samma grej som också såg HEMSKT ut, sen tar det såklart ett tag att vänja sig, jag gick ju ifrån rätt ljust till rätt mörkt hehe. Inte jätte mörkt dock men ändå ganska.




Som ni ser blev det en bit kortare också, men Sofia gjorde ett jätte bra jobb. Som ni ser hade jag olika färger i håret till arr börja med, och det är nog inte det lättaste att fixa till så här bra, men nu är jag brunette i alla fall :)

Kram Caroline 

Idag blir jag brunette!

Nu ska jag på julavslutning i skolan, sem rulla mot stan och färga håret brunt, ska bli spännande faktiskt


Ungefär den färgen kommer det att bli :) 

Spännande, jag brukar vara väldigt feg med mitt hår men känner att jag ska testa någonting nytt nu ;)

Ni får självklart se resultatet 

Kram Caroline

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0