Yades utveckling!

Nu har vi haft Yade hos oss ett tag, vi visste att hon var efter i utbildningen redan innan vi fick henne, men kanske inte riktigt så mycket som vi först trodde. 

Redan första gången vi såg henne longerad lite i grimma efter att ha åkt många timmar ifrån Belgien såg vi potentialen i henne, hennes bakben är otroliga. Och det fick vi bekräftar efter endast några dagar när personer som sätt henne när vi satt på henne första gången frågade tjejen som hjälpte oss att hitta henne om hon var till salu. Att hon rör sig fint och är fin i modellen har vi aldrig tvekat på. Det som vi ganska tidigt skulle se var det hon låg mer efter än vi trodde och också är bland det viktigaste som ska fungera när man rider dressyr är att hon skall kunna ta stödet i bettet. Att hon skall söka sig fram till betet och vilja ha kontakt med tygeln. I början fanns detta inte på kartan utan vi fick inte ta henne i munnen alls, rida med slappa tyglar var det som gällde första gångerna.



Hur vi på bästa sätt skulle lösa det här problemet eller vad man skall kalla det fanns det många olika åsikter om. Ifrån en tränare fick vi höra att vi ska korta tyglarna tills det är kontakt även om hon går bakom och att hon sedan kommer lära sig att det är bekvämare att ta stödet med nosen i framme i Lodplan. En annan sa att man skulle rida på och att det skulle komma eftersom. Sen började vi longera henne innan vi red för att hon skulle bli av med energi så att man kunde få henne att slappna av lite. Och det här är den lösningen som har fungerat. Med våran tränares och våra egna uppfattningar är longering det som fungerar. Nu menar jag inte att vi longerar ändast, men vi longerar innan vi sitter upp och rider. På så sätt när vi rider får vi driva fram henne till handen, vilket inte hade fungerat om man inte longerar innan, för då hade hon haft på tok för mycket energi och flugit in i väggen.

Vi och våran tränare ser nu efter dem månaderna som hon varit hos oss att det här är helt rätt väg att gå med henne. Hon har börjat ta stödet så mycket bättre själv. Att hon ska ta stödet är näst in till det ända vi jobbat med eftersom det är så himla viktigt, hur ska man annars kunna få hästen att rida högre skolor om man inte får ta den alls i munnen. Våran tränare som vi tränar för nu har inte varit med från första början, utan hon hade kommit en bra bit innan det när mamma och jag och Jennifer hjälpte varandra. Och att våran tränare på senaste träningen sa att det är som en helt annan häst, det tycker jag är ett jävligt bra kvitto på att man gjort någonting rätt. 

Jag glömmer ibland bort hur hon var i början och tänker att det inte gått så mycket framåt som det egentligen gjort, sen ser man ett foto eller en film, då ser man hur stor skillnad det är på deb här hästen. Hon är inte utbildningsmässigt som en sju åring, eller sexåring (som hon gills som eftersom hon haft föl) men jag tror ändå på den här damen, jag tror att hon kommer att fortsätta utvecklas och när hon tar stödet på rätt sätt i alla lägen och inte knycker av nacken och lägger sig bakom, då kommer det nog gå fort, för lättlärd det är hon.

Kram Caroline

Kommentarer
Postat av: Vanessa

Väldigt vacker häst :D

Svar: Tack så mycket
jcortholm.blogg.se

2014-02-09 @ 16:39:37
URL: http://russetville.webblogg.se
Postat av: Danielle

Vad är de för stam på henne? :)

Svar: Oj, bra fråga har inte dem papprens här och kan bara hingsten utantill. Efter Sierappel är hon
jcortholm.blogg.se

2014-02-09 @ 21:14:15
URL: http://danielle.horseworld.se
Postat av: freja

aw vad fin!

2014-02-11 @ 20:33:00
URL: http://frejamarley.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0