ortholms.blogg.se

Igår gick det så grymt bra med lilla Yade, som jag sagt tidigare det är inte en rak väg uppåt mot framgången när det gäller unghästar, vägen är krokig som bara den och det gäller att fortsätta kämpa. Just nu jobbar vi enormt mycket på att Yade ska slappna av och inte var spänd. Yade är en tjej med massa energi och ibland vet hon inte riktigt vad hon ska göra av den, hon vet inte riktigt vart hon ska sätta ner vilket fot och blir lite spänd och stressad, så just nu jobbar vi massor på att hon bara ska trava på framåt och hålla takten och igår var hon duktig. I början var hon lite sådär ”matte hjälp mig, vart ska jag sätta vilken fot” men efter ett tag travade hon på framåt och i slutet kunde hon även trava på ordentligt framåt och ha stöd i bettet. Vilket ä jätte roligt för när hon är spänd tar hon inget stöd alls i bettet och det går inte att ”tvinga” henne till det heller, man får vänta på henne och hon kommer det oftare och oftare nu och det är jätte roligt.

Jag ska vara ärlig, efter vissa ridpass hoppar man av hästen och är inte nöjd med något alls, man kan inte vara arg på hästen för det är bara en liten bebis som måste få sin tid och rätt utbildning. Man blir därför arg på sig själv eller i värsta fall (förlåt mamma) på mamma som står på marken och man tycker att hon säger fel saker osv. då gäller det att inte ta ut någon ”ilsaka” på hästen, det ska man inte göra på någon häst men det är extra viktigt på unghästar. Och det tycker jag faktiskt att jag är ganska duktig på. Att inte ta ut något på hästen. Nu känner jag att jag flöt iväg lite från ämnet, nämligen gårdagens ridpass. Det jag ville säga vart att igår var ett stort seg framåt och jag är jätte nöjd med henne. Ni kanske undrar varför jag skrev endast skrev om trav och det är för att just nu jobbar vi bara med skritt och trav uppsuttet, vi vill att hon ska bli starkare i traven innan vi börjar jobba med galoppen. Jag tror att det blir för mycket för hennes hjärna annars om man ska ta tag i allting samtidigt.

Kram Caroline