Skola på torsdag!
Jag börjar skolan på torsdag, skönt att börja med två dagar och sen får man helg. Känns skönt med fasta rutiner igen. Börja äta nyttigt igen, träna regelbundet, förhoppningsvis få något form av resultat av läkarna efter fler tester som görs i september. Jag är taggad på att få ett riktigt bra år nu. Ett roligt år men ändå fokusera ordentligt på lektionerna, skärpa till mig mer än vad jag gjorde i slutet på Ettan. Träffa alla mina klasskompisar igen som jag saknar något otroligt, dem flesta klasskompisar har jag inte träffat på hela sommarlovet. Istället har jag träffar nya roliga människor. i London, fan vad jag älskar den staden och människorna där. Men även hemma i Sverige. Lagt mycket fokus på mina vänner som är svåra att träffa när man går i skolan. Ja mycket händer på ett sommarlov, den största förändringen är att Fire har åkt till en ny tjej och att vi köpte Jade. Ett galet telefon köp som verkar vara ett riktigt bra köp. Tränarna tycker att hon är fin men det är mycket jobb med henne, det ska vi inte dölja. Det kommer ett långt inlägg som beskriver hur vi planerar att lägga upp hennes ridning och hur vi tycker det är att ha unghäst. Jag ska även nu när tankarna kring att ha lämnat Fire fått landa lite skriva ett inlägg om hur allt gick, hur det kändes. Visa er en låt som Jennifer hittade i samband med detta och hur mycket allt detta tar på en, försöka beskriva för er hur mycket den här ponnyn betyder för mig. Det kommer bli svårt och tårarna kommer nog rinna under tiden jag skriver. Men det får dem göra, jag försöker att inse att man inte är svag för att visa att man tycker att någonting är jobbigt. Man är stark som inser det. Jag har extremt svårt att visa mig ledsen, försöker alltid hålla tårarna inne på offentliga platser, bland folk. Något jag egentligen kanske borde jobba med.
Nu blev det här inlägget väldigt lyddigt men det blir väl så när jag inte bloggat på ett tag när det hänt mycket. Jag har inte orkat skriva ner mina känslor så nära inpå en så sjukt jobbig händelse, och det är tufft. Klart jag kan vara glad, skratta och njuta av livet men ibland så kommer smärtan som en käftsmäll ifrån tomma intet, då är det tufft och man känner hur mycket man saknar ponnyn. Fler inlägg kommer med mer info och tankar.
Kram Carro
