Magisk känsla!
Jag berättade om att jag hade en svenska uppgift, där skall man skriva en novell utifrån en egnen upplevelse. Jag vlade att skriva om min farfar, eller snarare när jag fick reda på att min farfar tyvärr hade gått bort. För lite mer än tre år sedan vann cancern över farfar. När jag skrev texten kände jag en väldigt fin närvaro, jag kände att han var med mig. Jag blev väldigt nöjd med min inledning till texten och jag vet faktiskt inte hur det gick till. helt plötsligt kom inledningen till mig, och det känns som att farfar var med när jag skrev den. Ni ska få läsa den, då jag blev väldigt nöjd med den. Eller egentligen är det för att jag fick en sådan känsla,att den bara kom till mig. Jag tror att det var farfar som "gav" den till mig. Nu kanske ni tycker att jag låter jätte skum och "sjuk". Jag tror på andar och liv efter döden, alla gör inte det.
här är i alla fall inledningen till min novell:
"Jag satt i skolans tysta rum uppe på övervåningen, jag tittade ut genom fönstret och såg lätta regndroppar falla ner. Jag följde regndroppe efter regndroppe med blicken medan dem nästan dansade ner mot marken. Det var inga vanliga tunga regndroppar utan det var små, små regndroppar som seglade mot marken där dem skulle slå ner i asfalten på parkeringen utanför. Det såg harmoniskt ut, nästan som om himlen släppte ut någoting som den länge burit på. Som om det var tårar himlen länge hade hållit inom sig och äntligen fick släppa ut."
Jag tycker att regn är något vackert på något sätt
Kramar Caroline
Kommentarer
Trackback
